- Project Runeberg -  Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria /
87

(1895) [MARC] [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



borde de hafva kunnat visa sin fullkomliga oskuld i fråga om tillkomsten
af 1675 års handkvarnsprivilegium; de hade ock, om de sä velat, kunnat
intyga riktigheten af livad de la Vallée i sin relation af 1681 anfört om
den ursprungliga planen för barn- och tukthuset såsom en gemensam
anstalt. Men erfarenheten hade åtminstone nu så klart ådagalagt
olämpligheten af denna anordning, att äfven den mest otvetydiga historiska
deduktion i frågan omöjligen torde kunnat tillvinna den fallfärdiga
organisationen minsta förtroende. Kraftigare och härför mera lämpliga
händer än de la Vallées kunde svårligen för dess utförande hafva anlitats;
och dock hade äfven han fullkomligen misslyckats. De förhoppningar
om »verket», som dess skapare en gång med så mycken energi omfattat,
hade af en oblidkelig erfarenhet lifdömts. De funnos icke mer. Och
det var väl därför icke blott envåld shärskaren på Sveriges tron, lätt
spårad i sina ämbetsverks snart sagdt brutala ton, som utan hvarje
rättslig behandling af ett snart sjuttioårigt rättsförhållande, genom
beslut af år 1692, det inga medel af barnhuset till tukthusfångarnes
underhåll vidare finge tagas, med ett hugg afskar detsamma; han utförde
troligen härmed ingenting annat än hvad som mer eller mindre lifligt
vare sig önskades eller fordrades af en dåtida »allmän opinion».

Då Stockholms magistrat, som funnit sig med de la Vallée dela
nederlaget, hos Kungl. Maj:t begärde någon ersättning för bristen i
tukthusinkomsterna, svarade konungen den 5 maj 1695, att samma brist
borde ersättas af de 5,000 dir smt, som magistraten till handpengar i
de hvarjehanda extra ordinarie utgifter bestodos. Magistraten kände
sig härmed föga tröstad, alldenstund dessa medel måste anlitas för helt
andra ändamål. Men det gafs intet vad mot konungens resolution.
Fångpersonalen likasom redan förut vaktbetjäningen var därmed
definitivt öfverflyttad på stadens stat, och af de till barnhuset, såsom en med
tukthuset förenad anstalt, gifna donationer och inkomster förbehölls
ingenting det senare. Utom hvad ofvan omförmälts hade barnhuset
under ifrågavarande tid erhållit d. 24 maj 1647 tegelbruket »på
munklägret gent öfver Långholmen», det nu mera s. k. Rålambshof å
Kungsholmen; d. 27 febr. 1652 tomten, på hvilken »väderkvarnen är byggd»;
1668 rätt att erhålla »profiten» af en »lyckopotta», hvilken
magistraten tilläts inrätta i Stockholm, och hvilken skulle bestå af goda,
dugliga och oförfalskade varor, därjämte priset skulle sättas så, att
ingen måtte med skäl kunna beklaga sig öfver falskhet och bedrägeri;

arrest» (— kvarstad), och hans balans väntas vara större, än att den och intresset därå
motsvaras af både änkans och dess kautionisters förmögenhet. Gyllenstierna talar stränga
ord till direktionen, undrandes, att de ej låtit sig varna »af de inånga seriösa och
allvarsamma exempel, som i dessa tider de högste i riket näst intill konungen öfvergått»,
straffar dem, att de ej tillhållit Tiller att göra räkning för medlens administration utan
tålt honom vid tjänsten, när han dock således det ena året efter det andra försummade
sig, omittendo eller connivendo, och förklarar dem, genom att hafva lämnat det opåtaldt,
hafva gjort sig delaktiga af hans ansvar och försummelse, och »väl meritera för exempel
och åtvarning ställas under en fiskalisk aktion med därå följande straff». — Rådhusarkivet.

I ett mem., intaget i dokumentsboken i kammarark., uppgifver Tiller, att han
måst fördjupa sig i skuld, då han blott hade 500 dir smt i lön men nödgades för att
kunna sköta sin svåra tjänst hålla tvenne skrifvare. Möjligen står med Tillerska
balansen i sammanhang tukthusbetjänterna Holms och Eks klagan i okt. 1695, att de
ännu då icke utfått sin lön för 1694.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free