Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställningarna om fångarbetets betydelse för barnhusets, stadens,
fosterlandets lyckliga ekonomi.
*
Såsom vi sett, var det hufvudsakligen lösdrifveriet, som framkallat
planerna på tuktkusinstitutionen. Då emellertid dessa planer utanför
hufvudstaden icke vunnit någon tillämpning, blef käraf en följd, att andra
medel än tuktkusstraffet måste mot lösdrifveriet uppställas. Redan i
1642 års stadga om tiggare, 15:e punkten, finner man ock föreskrifvet,
att kringfarande lemlästad tiggare, som ej lydde förständigandet att fara
kem, skulle »antastas ock sättas på några dagar eller veckor uti fängelse»;
ock »vaganter ock landstrykare», som blott af lättja drogo landet kring
ock tiggde, skulle, enligt 16:e punkten, »föras till nästa slott till att där
arbeta uti järnen, till dess att de läto påskina någon märklig bättring,
ock man finner skäligt ställa dem igen på fria fötter». Beträffande
tattarne kade i plakatet den 28 juni 1637 om deras fördrifvande af
landet bestämts, att alla män, som efter den 8 november sagda år funnos
i landet kvar, skulle landshöfdingarne, ståthållarne ock befallningsmännen
utan någon vidare förfrågan, process ock rättegång, »opkängia» ock till
lifvet straffa låta; men alla deras konor ock barn skulle de låta härad
från kärad sin kos utur landet utdrifva. Dessa bestämmelser ersattes
i 1642 års stadga med föreskriften, att tattarne skulle straffas till lifvet,
om de stulit eller gjort annan otillbörlig akt ock missgärning, annars
blott drifvas ur riket; komme de igen, skulle äfven de föras till nästa
slott att där arbeta i järnen vid vatten och bröd, till dess konungen
vidare angående dem beslöte.
Om än i plakatet den 14 maj 1662 de strängare bestämmelserna
mot tattarne i 1637 års plakat återupprepas, torde vi äga full
befogenhet att af 1642 års förberörda föreskrifter draga den slutsats, att
lagstiftningen funnit sig nödsakad att anlita »konungens slott», ej blott för
förvarande af åtalade eller dömda missgärningsmän utan ock för att
»tukta» de lösdrifvare, för kvilkas hållande till arbete andra anstalter
saknades. Dessa båda slag af fångar blefvo således i verkligheten
likställda ock deras behandling antagligen i de flesta fall enahanda. Men
då något arbete säkerligen blott sällan fanns att föresätta de fångna
lösdrifvarne, blefvo ifrågavarande tvångsarbetsutslag föga verksamma;
man fann vida förmånligare att i stället använda dem uti kronans tjänst,
då nämligen de ständiga krigen gjorde kärens rekrytering allt svårare.
I riksdagsbeslutet den 12 november 1635 begärdes ett mandat, hvaruti
stadgades, att kvarje karl eller dräng, som ej vore själfsutten borgare eller
bonde eller kade ordentlig tjänst hos någon husbonde, skulle oskrifven
vara fallen under krigstjänst. Om sådanas gripande borde därför
befallning utgå till landshöfdingarne, »på det inga veckolönare eller
lösdrifvare ock lättingar i landet lidas ock alla stånd desto bättre fång
på legofolk kafva måge».
Denna åskådning vidhålles i flera andra 1600-talets riksdagsbeslut1
likasom ock i tjänstehjon sord ningen af den 30 augusti 1664, med den
1 Af d. 7 dec. 1644, § 2, d. 27 aug. 1664, § 3, d. 22 sept. 1668, § 6, d. 18 dec.
1672, § 3, d. 25 sept. 1675, § 4 m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0122.html
