Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försummelse i dessa afseenden belägges med påföljder af lönens för
viss tid eller till och med tjänstens förlust. All försäljning af öl, vin
och brännvin i smedjegården förbjödes dem vid lika påföljd. Men,
heter det, »på det fångarne intet måga lida brist på det de till deras
lifsuppehälle för nöden hafva, så skola vaktkarlarne vara förpliktade att
för dem inköpa af de bestådda fångepenningarna hvad de för nöden
hafva, dock därvid väl aktandes, att intet flera af dem pä en gång gå
ifrän fängelset, än att en fullkomlig säkerhet hafvas kan om fångarnes
tillbörliga förvarande, så att de på intet sätt måga få tillfälle och
rådrum att rymma utur fängelset; — — — och på det ingen af fångarne
hädanefter må fä orsak att klaga, det priset på de matvaror eller dricka,
som de dagligen sig till underhåll inköpa måste, blifver stegradt, så
tillätes dem frihet att låta af bemälda varor och dricka köpa af hvilken,
hvad och hvarest de själfva behaga, utan att de skola vara underkastade
det tvång att hos någon viss sådana saker hämta.» Egennytta eller
snikenhet hos vaktmästaren eller vaktkarlarne vid nämnda varors
förskaffande straffades första gången med plikt af fyra gånger varans värde
samt mistning af tjänsten pä behaglig tid och nästa gång med böter af
ätta gånger varans värde samt afsättning från tjänsten; hälften af
före-nämnda böter skulle ock tillkomma den lidande, andra hälften skulle
mellan de öfriga fångarne delas.
På det intet misstänkt och olofligt umgänge emellan manfolken och
de i fängelset sittande kvinnspersonerna måtte förelöpa, anbefalldes på
det allvarligaste, att man- och kvinnfolken alldeles skulle ifrån
hvarandra hållas, så att hvar förblefve uti de dem tillförordnade särskilda
fångkamrar eller rum, förutom när gudstjänsten förrättades, då
vakt-mästarne och vaktkarlarne alltid borde vara tillstädes och förut
fångarne tillhålla att flitigt och i rättan tid sig inställa samt dem förmana
till en gudlig andakt och att sig skickligen och beskedligen under
gudstjänsten förhålla. »Men skulle någon fånge vara så förgäten af all
skyldig vördnad emot sin Gud och sin egen salighet, att han uppå en
sådan förmaning utan laga förfall sig ifrån gudstjänsten afhåller, så
skall då vaktmästaren med vaktkarlarne hafva makt en sådan ogudaktig
människa att med makt föra till gudstjänsten.»
Till fångarne finge icke insläppas något främmande, vanartigt och
löst folk, med mindre de efter föregånget undersökande vid porten
befunnes riktiga i deras ärenden och vore af närmaste släkt, särdeles
vänner eller annat hederligt folk och sådana, som af medlidande sände
fångarne antingen mat, penningar eller kläder. Men om obekanta eller
misstänkta personer ville besöka någon fånge, skulle sådant ingalunda
efterlåtas, med mindre öfverståthållaren, slottskansliet eller andra
vederbörande därtill samtyckt, hvilket allt då besynnerligen borde noga
iakttagas, när prästerskapet funne nödigt, vid en eller annan fånges
beredande till döden eller eljest, att fangen af ingen främmande borde
besökas; men, tillägges det, »skulle det hända, att antingen fången
hög-ligen åstundade med någon under samma tid tala eller någon dess an-
mir bemälte tange (en dråpare) utgick, som vaktmästarens attest utvisar», penningar 1
dir. För detta belopp torde nog mycket »vin» hafva erhållits för att kunna skaffa
fången rus.
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
