Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Ulrika Eleonoras tronbestigning benådad, hade han dock vägrat att
emottaga friheten, då man nekande besvarat hans fråga, om drottningen
således erkänt, att han haft rätt; väl vidhöll man, att han detta oaktadt
vore fri — men då han ingenting ägde och ej vid sin ålder kunde
något företaga sig, medgaf man, att han skulle få fortfarande bo kvar i
sitt lilla fängelserum, utan att dock vidare få ens kostpenningar af
kronan. Sannolikt stod tillåtelsen för honom att fritt röra sig utanför
fängelset i närmaste sammanhang med nämnda pardonsplakat.
Det är ingen anslående bild af fångbehandlingen i ett svenskt
fängelse, som genom teckningen af denne beklagansvärde mans öden lämnas
oss. Men den har sitt stora värde för oss, då vi ju genom den sättas
i stånd att rätt noggrant följa förhållandena i fängelset. De skilda
slagen af arbete, fångpersonalens uppförande, bevakningens hårda
regemente, arbetstid och raster, besökandes allmosor och fångames rätt att
tillgodogöra sig dem m. m. utgöra drag i taflan, hvilka sätta oss i
stånd att tämligen objektivt uppfatta densamma.
Man skulle möjligen känna sig benägen att antaga någon mindre
grad af trovärdighet hos en skildring, som förskrifver sig från en
antagligen med hänsyn till fången mycket partisk källa. Men den styrkes
icke desto mindre i mångt och mycket ej blott af tukthusräkenskaperna
för denna tid utan äfven af förbud och varningar i den institution, som
just under Ulstadii fängelsetid den 11 okt. 1714 af de för justitiens
administrerande befullmäktigade kungl. råd utfärdades för vaktmästaren
och vaktknektarne liksom ock för fångarne vid smedjegården och
hvilken sedermera jämlikt Svea hofrätts bref den 3 nov. s. å. afsändes till
landshöfdingarne för att tjäna till efterrättelse1 inom länshäktena i
riket.
Sagda betjänte förständigades häri att icke allenast själfva föra ett
nyktert och skickligt lefverne förutan bannande och olåt samt med
beskedlig allvarsamhet fångarne handtera, icke visandes någon obefogad
hårdhet mot somliga och hathet mot andra, utan ock ibland dem en
god ordning och skick hålla, ingalunda tillåtandes, att af fångarne eller
eljest månde föröfvas något svärmeri, dryckenskap och dobblande, eller
något som ett oskickligt och så väl för fångarne som andra oanständigt
lefverne förorsaka kunde. De borde däremot »på allt görligt sätt
förmana och hålla dem till en sann gudsfruktan och i synnerhet tillse, att
de fångar, som dag och tid är förelagd att bereda sig till döden, icke
mäga kvarken förut eller samma dagar, som de skola gä ut till
dödsstraffet, med starka drycker af vin, öl eller brännvin blifva öfverlastade».1 2
7 kJ f
1 Riksarkivet. Ang. Svea hofrätts bref, se Livijn, 1835 års berättelse, p. 100.
2 Föreskriften står i öfverensstämmelse med 1086 års kyrkoordnings 17 kap. 9 §,
däruti prästerna åläggas att, då de följa fångar till döden, »gifva akt uppå att dem
ieke gifves för mycket vin, så att de varda druckna och därigenom obekväma till att
hafva botfärdiga tankar samt bedja Gud om en salig ändalykt och sin själs eviga välfärd».
Samma ärende utgör föremål för k. brefvet till rikets hofrätter d. 3 nov. 1690,
däruti å nyo förbjudes, att »dödsfångar vid exekutionen med alltför mycket vin eller andra
starka drycker blifva besvärade ock försoffade», hvarjämte äfven skarprättarne varnas
att icke öfverlasta sig, så att de icke förmå sina ämbeten därvid rätteligen förrätta.
Ur Upplands landsbok år 1667 hafva vi hämtat följande anteckning: »Till vin och bröd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
