Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vittnesbörd om det djupa förakt ocb det starka hat, hvilket på grund
af hans yrke ägnades honom. År 1677 bennnes, att 3 dir smt utbetalts
i Göteborg »till någre hustrur för det de varit fadder åt mästermannens
barn»; och 1605 utgifves i Nyköping ersättning till en bårdskärare, »som
läkte mästerman, hvilken slagits af ett sällskap för det han illa rättat
en missdådare». Af en rannsakning den 25 maj 1642 angående Hans
Mattsson smedjedrängs misshandel mot Anna Persdotter kokerska ser
man, att han slagit henne för det hon med det yttersta förakt kallat
honom »bödelsknekt», enär han, efter befallning, fört Tomas tegeldräng
till trähästen, hvilken denne ålagts rida.1 I mars 1681 inträffade i
Stockholm, att då en soldat skulle halshuggas och bödeln, »tvifvelsutan drucken»,
redan gjort tre fåfänga hugg, krigsfolket i spetsgården angrepo och
dödade bödeln.2 Antagandet om bödelns druckna tillstånd vinner nog ett
visst stöd af k. brefvet till hofrätterna den 3 nov. 1690, däruti
exeku-torerna af lifsstraffen tillhållas förtaga skarprättarne vid straff och näpst
att med Öfverflödig dryck sig till deras ämbetes vederbörliga förrättande
obekväma och oskickeliga göra; men att de äfven i andra fall lupo icke
ringa fara vid utöfningen af sin tjänst framgår af kungl. plakatet den
24 maj 1700, däruti vid lifsstraff enhvar förbjudes att kasta sten eller
annat på skarprättaren eller bära händer på honom, äfven om han ej
med ett hugg skulle förrätta sin tjänst, i hvilket senare fall, heter det,
»en hop obetänkt och öfverdådigt folk tagit sig sådant oråd före, i den
tro att det då skulle stå dem fritt »honom saklöst att stena eller eljest
illa handtera». Af en Peder Jönssons skrifvelse den 1 febr. 1658 till
kamreraren Oluf Andersson Strömsköld på Keksholmssund ser man, att
omkostnaden för skarprättarens hämtande att med yxan rätta och sedan
där bränna en synderska gått till ej mindre än 136 dir 1 öre kmt af
orsak att Peder måst skaffa honom »konvoj fram och tillbaka».1 Mycket
betecknande i förevarande afseende är ock brefvet den 5 jan. 1699 till
landshöfdingarne i riket, däri konungen söker till mästermännens
förmån ingripa. Det målar deras bedröfliga ställning i de kraftigaste
färger.
»Såsom skarprättarne här i vårt rike», skrifver han, »ingen ringa
olägenhet däraf känna, att deras barn och tjänstefolk, hvilka icke alla
kunna brukas vid skarprättareämbetet, intet hafva tillfälle sig på annat
sätt att försörja, ity ingen vill hafva dem hos sig i tjänst eller arbete,
anseendes dem såsom oärlig och sådana, hvilka intet böra tillåtas att
därifrån dessa uppgifter hämtats, ser man, att dessa sportler mycket växla. 1648
erhåller skarprättaren i Kalmar för en mordbrännares parterande och läggande å fem
stegel 12 dlro smt; samma år får han för justitierande af en annan missgärningsman
6 dir smt. Ar 1651 gifves skarprättaren i Jönköping för 2 fångars aflifvande 21 dir
24 öre smt och för upphängandet af en tjuf 10 dir. Möjligen har beloppens olikhet
vållats af större eller mindre tillrustningar för exekutionen. Att »mästermanssvärdets»
anskaffande och underhåll icke ålegat skarprättaren, tyckes framgå af åtskilliga
anteckningar. Ar 1592 utbetalas åt den, »som uppstrukit mästermanssvärdet», 2 dir, och
1602 utbetalar Kalmar stad för ett nvtt sådant svärd 4 dir 10 öre smt. I Stockholms
«•
stads afkortningar 1642 antecknas Mattias svärdfejare fri, »efter han alltid håller
rättaresvärdet rent».
1 Handl, i riksarkivet.
2 Riidling, Det i flor stående Stockholm. Sthm 1731, s. 227.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
