Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla rätt, målsägande i landskapslagarna tillerkänts emot
gäldenär, som ej mäktade betala ådömda böter, fortlefver i förmildrad
form i fordringsägares rätt att under vissa förutsättningar få gäldenär
»bysatt». Redan Bjärkörätten innehåller bestämmelser härom. K. stadgan
om exekutioner den 10 juli 1669 föreskrifver ock i 22 punkten, att om
någon ej gitter sin sak gälda, skulle lian plikta med kroppen, arbeta
sig fri eller sitta i fängelse, där han ej finge borgen. Men då det
allmännas säkerhet ej kunde i synnerlig mån beröras af hithörande
förhållanden, fann sig samhället icke uppkalladt att till så beskaffade
fångars underhåll något bidraga, än mindre åtaga sig detsamma helt.
Måls-äganden förbands därför redan i Visby stadslag att till sin fånges
underhåll utgifva 4 penningar om dagen; allmänna stadslagen bestämde
beloppet till 2 penningar; och motsvarande föreskrift i nämnda stadga
ålade målsäganden att, så länge hans gäldenär sutte fängslad, till hans
föda dagligen betala 3 öre smt. Det häkte, i hvilket sådan fånge
förvarades, finge icke vara nesligt, hvadan man väl kunde antaga, att
detsamma icke var att finna å samma plats, där fängelser för andra fångar
funnos. Så var ock förhållandet i Stockholm, där en särskild
»gäld-stuga» rätt tidigt omtalas; men i allmänhet utgjordes »bysättningshäktet»
af något särskildt rum i det vanliga fängelset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
