Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva föremål för folkets häpnande uppmärksamhet; det må då icke
vara underligt, om det »marstrandsarbete», till hvilket de fördes, i
folkets föreställning härigenom erhöll en färg, hvilken det i och för sig
icke torde hafva förtjänat.
Yid närmare granskning finner man ock, hurusom det ådömda
»arbetet i Marstrand» var synnerligen ojämnt och tidtals motsvarades af
fullkomlig sysslolöshet. Ej alltid berodde detta på arbetsbrist. General
Schönleben anmäler den 6 febr. 1700 för regeringen, att fångarne »för
nakenhets skull måste hålla sig inne i barackerna, kunnandes intet
förrätta något arbete, såsom ock skett förledna året, då de gjort 2,707
dagsverken mindre än de bort och kunnat göra, om de varit beklädda»;
hvadan han anhåller, att de måtte med någon beklädnad benådas. För
ändamålet blefvo visserligen 300 dir smt beviljade och medgafs
därjämte, att fångarne under samma året skulle ur magasinet undfå
bespisning, halfparten i råg och halfparten i korn i afräkning på deras
fångpenningar, 2 till 3 öre om dagen, omkring hälften af hvad en fri
daglönare vid denna tid torde kunnat påräkna; men det dröjde troligen
icke länge, förrän under krigsårens betryck förhållandena för dem
gestaltade sig lika bekymmersamt som förut. För år 1709 finner man
»arrestanternas» hela tillgodohafvande uppfördt till blott 297 dir smt
för 4,767 dagsverken under fyra månader å 2 öre smt om dagen —
siffror, som vittna ej blott om mycken arbetslöshet utan äfven om ett
fångantal, som ej torde uppgått till mycket mer än 40 man.
På grund af fästningskommendantens framställning om det orådliga
uti att låta alla fångarne där kvarblifva, enär de mycket förtärde, toge
bort rummet för garnisonen och voro farliga för fästningens säkerhet
vid påkommande fientliga anfall likasom ock vid anstickande sinittosam
sjukdom, hade regeringen redan i april 1700 bestämt, att blott 20
till 30 af fångpersonalen skulle därstädes behållas kvar för att
förrätta det arbete, som af garnisonen intet väl kunde göras, samt hålla
rent i fästningen, men att återstoden skulle försändas till fästningarna
i Göteborg och Bohus. Sedan Marstrand 1719 fallit i danskarnes
händer måste man för samma ändamål anlita artilleri smedjorna i
Stockholm och Kalmar; i sistnämnda fästning hade under krigsåren
hufvud-sakligen krigsfångar varit inrymda. I arbetsrelationen härifrån 1708* 1
nämnes, att man då byggde å »nya ravelinen» med 188 man ryska,
polska och tatariska fångar; men, heter det, »dock hafva ej mer än
till det allra högsta 160 man dagligen arbetat förmedelst de öfrigas
sjukdom, bräcklighets och nakenhets skull». I relationen 1709
upptages antalet till 200 man, »ryske, polniske, kosackiske och tatariske
krigsfångar»; i relationen 1712: allrahögst 118 man ryska fångar.
Äfven i Landskrona fästning förvarar man sådana. Ar 1707 börja
60 man polniska och ryska fångar här uppkasta jorden för ny
torf-sättning m. m. å bägge flankbatterierna; 1713 arbeta af ryssarne, som
en eller flera »varaktige karlar», jämväl särskild vakt vid nattlägren, på det att
fångarne ej måtte lämnas tillfälle att undkomma. Se t. ex. förp. d. 14 okt. 1690 fr.
Gäfle, Göteb. o. Boh. läns landsbok s. å. Kammarark.
1 Uppgifterna härom likasom om följande fästningarna hämtade ur handlingar i
krigsarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
