Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtnjuta sina fange trak tam en t en, 50—70 i 42 dagar, 10—30 i 39 dagar,
och ännu 1719 finner man ryska fångar arbeta med garnisonen. Efter
fredsslutet i Nystad 1721 utlämnas de kvarlefvande, och Landskrona
fästning blir likasom Kalmar, Malmö och tidtals Kristianstad jämte
Marstrands, Bohus, Göteborgs och Varbergs de hufvudsakligaste
fäst-ni ngsfängelsern a i riket. Såsom en med dessa jämnordnad straffort
användas inom kort äfven amiralitetssmedjorna i Karlskrona. Det
före-skrefs redan 1725, att de fångar, som under arbetet i Marstrand
fortforo att vara »lika stvfsinte och vanartige», skulle med halsjärn och
black om benet sändas att arbeta i sist sagda smedjor.
Såsom beläget inne i landet ansågs under krigsåren Visingsborgs
slott väl lämpa sig för förvar af krigsfångar. Sådana blefvo ock till
ganska stort antal där inneslutna. Den »fångvård», där bestods dem,
var upprörande. Tillsynen öfver dem utöfvades af landshöfdingen i
Jönköping, generalmajoren friherre Georg Reinhold Patkull, en för
tapperhet känd krigare, som dock tydligen med mera lust förgjort ryssar
än mödat sig med deras förplägande. Med en leverantör Lallenius i
Grenna hade han slutit aftal om fångutspisningen; och ehuru denne
ej var »nog förmögen» att utföra sitt åtagande samt öfverstelöjtnanten
v. Wolffradt inrapporterat, det fångarne ledo stor nöd, lämnade Patkull
ingen annan uppmärksamhet åt saken än att han förbjöd andra
grenna-bor att, Lallenius till förfång, till Yisingsborg öfverföra och åt fångarne
försälja matvaror. Däraf möjliggjordes, att slottsfogden Mollerius »af
slög blandsäd full med svindel, såsom den från kvarnen kom, utan att
sålla några sådor ifrån», kunde låta baka »oförsvarligt bröd, det fångarne
dock fingo betala såsom godt bröd, icke såsom till människor utan
oskäliga kreatur»; af hvilket bröd »de för den myckna svindelns skull
blifvit yra och fallit neder till jorden; och då några af fångarne begifvit
sig till P. och sin nöd klagat, har han dem som rymlingar återsändt
och med spö afstrafiä låtit, ehuru de hos honom sig anmält och
tydligen blott deras hungersnöd drifvit dem från ön». Af från Stockholm
nedsända medel kunde de hulpits; »men man lät sig om dem intet vårda».
Förtviflade kastade sig somliga öfver vallarna för att så bringa sig om
lifvet; andra drefvos af nöden till revolt. Ett antal af 174 man trängde
sig genom vakten och rymde från ön, sedan de af hunger ätit gräs på
vallarna och så väl de själfva, som general Gollovin begärt, att man hellre
måtte låta skjuta dem ihjäl än låta dem af elände försmäkta.
Sjukdomar och död hade länge härjat ibland dem och ytterligare betagit
dem allt hopp. I stora hopar vandrade de förrymda kring på
landsbygden tiggande men återfördes dock så småningom. Patkull åtalades,
försvarade sig med att krigsexpeditionen lämnat honom utan förskott,
att fångarne ingenting kunnat erhålla för de mynttecken, dem gifvits
såsom underhållspenningar, samt att ej hans åtgöranden utan det svåra
inspärrandet och däraf yppad osund stank orsakat dödligheten bland
fångarne. Genom dom den 8 maj 1718 ogillade Göta hofrätt hans
ursäkter och dömde honom till afsättning.1 Samma år i december
1 Se handl, i målet i riksarkivet. 1 Anrep, Sv. adelns ättartaflor och i Sv.
biogr. lex., ny följd, där Patkulls lefnadshistoria beröres, finner man å förra stället
afsättningen, å senare dess anledning lämnad utan omnämnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
