Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krypa eller ligga öfverallt på gatorna. Ingen vill taga dem i sina hus.
Sålunda måste dessa arma olycksoffer tillbringa de ännu viriterkalla
nätterna under bar himmel, liggande än här, än där vid väggarna.
Många stå aldrig upp igen; och om morgnarna kommer stadsvakten
och för bort de döda kropparna, hvilka kastas i stora gropar och där
på en gång jordfästas.»1 Det uppgifves, att 2,029 af hunger och vanvård
omkomna människor blifvit på en gång nedgräfda å Adolf Fredriks
kyrkogård. Ett antal af 9,000 nödlidande inkvarterades i flottans
rep-slagarebana1 2 å Skeppsholmen och bespisades ur kronans förråd. Äfven
å barnhuset inrymdes så många, som där kunde få rum; och konungen
själf bekostade för dessas andliga och lekamliga vård samt nödiga
tillsyn en präst, en barberare, en preceptor, en vaktmästare och en
upp-syningsman, för hvilkas aflönande åtgick ett belopp af 111 dir smt i
kvartalet.3 På våren 1698 klagar emellertid en Dahl, tjänsteman vid
barnhuset, att de därstädes inlogerade fattiga voro så många, att faror
däraf måste uppstå för hela anstalten; därtill Gyllenstierna svarar, att
det ej är nog att »quærulera», utan ber honom föreslå på hvad sätt
något bättre tillstånd måtte kunna åstadkommas; och då de fattiga
därstädes voro logerade alltför många i ett rum, friska och sjuka om
hvarandra, hvarigenom lätteligen vid den tillstundande värmen torde
upptändas någon smittosam sjukdom, bestämmer han, på Dahls förslag,
att kassören Holm, skaffaren Stekert och prästen Forss skola utflytta ur
barnhuset och lämna sina rum åt de fattiga.
Någon särskild åtgärd för åstadkommande af de år 1694 påtänkta
verken befanns dock nu nödvändig. Den 21 oktober 1698 utfärdar
K. Maj:t en förnyad stadga och förordning, huru med tiggare och fattiga,
som rätt allmosa behöfva, så ock med landstrykare och lättingar
förhållas skulle. I dess första punkt förklaras, att, »på det de vanartiga
lättingar, hvilka utaf blott själfsvåld, utan tvingande kroppssvag- och
bräcklighet sig till tiggeri begåfve, måtte för sådan sin odygd varda
behörigen näpsta, hafve Vi i nåder godt funnit medelst vår af detta dato
utgifna förordning låta här i Stockholm inrätta ett arbets-, rasp- och
spinnehus, uti hvilket sådana lättingar, vare sig mans- eller
kvinnspersoner, så snart de befinnas föröfva något tiggeri i husen eller pä
gatorna, skulle införas», för att arbeta för sin föda och lida det straff,
de med sitt okynne förtjänt. Af förordningens tredje punkt framgår
dock, att det nya tvångsarbetshuset jämväl skulle inrymma »lytte,
bräcklige och uråldrige», hvilka skulle »med deras nödtorftiga underhåll uti
deras särskilda rum försedde blifva». Och i den samma dag utfärdade
stadgan rörande inrättandet af sagda hus bestämmes, dels: att uti
barn-och tukthusbyggningarna eller ock i något annat hus, »som Vi framdeles
därtill i nåder utseendes och anordnandes varder», tjänliga rum skulle
lagas till ett raspehus, hvaruti så väl vanartiga tiggare som andra osediga
och olydiga barn och tjänstepojkar, de där på föregående varningar
ingen bättring ville låta påskina, skulle straffas med arbete uti raspandet
1 Fryxell anf. st. s. 210.
2 Denna antändes vid slottsbranden s. ä. oeh uppbrann, hvadan den där förlagda
fattigskaran ä nyo blef husvill.
K. br. den 26 okt. 1706, rådhusarkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
