Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hult med hustru och barn, hvilka skickades till Abo, och två engelska
matroser i »tuckhuset vid smedjegården». Den bekante Benjamin von
Dysterstern eller Dyster finnes under förstnämnda namn antecknad 1724
bland fångarne å Kastenhof, därifrån han 1725 föres till Danviken.
Vi hafva angifvit, hvad som rörande fångarnes fördelning å dessa
särskilda häkten synts oss i hufvudsak tillämpadt, utan att därför anse
troligt, att några bestämda föreskrifter i detta afseende varit meddelade.
Säkerligen har man i allmänhet tillvägagått efter omständigheterna.
Såsom företrädesvis kronans häkte anses alltjämt smedjegården; med den
börjar alltid förteckningen i Stockholms slottsbok, och dess fångpersonal
är alltid störst. För fångunderhållet därstädes utgifves 1720 ett belopp
af 512 dir 16 öre; gillstugufångarnes, ehuru för hvar person oftast vida
högre än vanliga fångtraktamentet, uppgick samtidigt till blott 185 dir 20
öre. Är 1722 utgifvas för fångarne å smedjegården 379 dir 19 öre
och för dem å artillerigården 149 dir 23 öre. Ar 1724 äro
motsvarande siffrorna 237 dir 7 öre samt 73 dir 13 öre o. s. v. Sistsagda
året finner man 12 dir utgifna, efter k. slottskansliets resolution den 15
juli, till bokbindaren Laurentz Lidman för 12 st. psalmböcker, »som
blifvit uppköpta att brukas för fångarne vid smedjegården»; af dylik
omsorg för fångar i de öfriga fängelserna hafva vi icke funnit något
spår. Lika ensam hafva vi från dessa tider funnit anteckningen om 1
dir 28 öre kmt, utgifna »för ett par buldansböxor till arrestanten Jöns
Bihlos förnödenhet».
Smedjegården var emellertid icke det enda fängelset i riket, som
led af öfverfyllnad. Kungl. Maj:t skrifver den 2 nov. 1723 till
hofrät-terna i Stockholm och Jönköping om nödvändigheten af »grofve
kriminelle måls» snara af hjälpande, då större delen af fångehusen »skulle vara
uppfyllda med arrestanter och dödsfångar, af hvilka åtskilliga skulle
suttit två, tre eller flera år, fastän de tillstått sitt brott och åstundade
efter utståndet straff undgå den svårighet, som ett långvarigt fängelse
plär med sig föra». Svea hofrätt skyller i sitt svar den 28 nov. s. å.
på då öfverståndna riksdagen, under hvilken större delen af hofrättens
ledamöter varit sysselsatta i ständernas utskott, deputationer och
kommissioner samt riksens ständer dessutom infordrat hofrättens betänkanden
i åtskilliga vid riksdagen förefallna mål; hade annars fångar fått sitta
länge, låge orsaken därtill i svåra processuella förhållanden eller
under-domarnes otillfredsställande behandling af målen. Hofrätten hade väl
ålagt vederbörande att för hvar månad insända fånglistor, upptagande
de i länen sittande arrestanter; men större delen af landshöfdingarne
hade ej därtill kunnat förmås, hvadan, om underdomstolarna försumma
sig, detta ej blefve hofrätten kunnigt. Göta hofrätt säger sig hafva
afgjort 163 mål under året; blott 6 återstode. Om i Vermland några
funnos, som länge suttit häktade, berodde sådant på den kommission, som
därstädes varit anställd »öfver något angifvet truliväsende» och som direkt
insändt sin förrättning till justitierevisionen. Efter allt att döma var
det hufvudsakligen i Svea hofrätts jurisdiktion det anförda förhållandet
ägde rum. Och hvilken den »svårighet» var, som ett långvarigt fängelse
brukade föra med sig och den de häktade åstundade undgå, belyses rätt
klart af Nehrmans ofta anförda uttalande i en 1729 hällen offentlig före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
