Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsning, däruti han uppställer tidens fordringar å ett fängelse. Det far
aldrig, säger han, »vara faseligit at det för ett plågorum anses kan»,
hvadan det bör vara sådant, »att delinqventen kan stå derutinnan; att
det ej alldeles är mörkt; att det är torrt; bör der ej vara ful stank uti
fängelset, ej paddor och ormar eller döda kroppar».1 Då teoriens kraf
vanligen alltid något öfverskjuta hvad praktiken i verkligheten erbjuder,
torde just de uppställda krafven bäst gifva vid handen, huru illa beställdt
det vid denna tid var i landets fängelser. Äfven en frikänd
rannsak-ningsfånge undgick ej lätt att med mer eller mindre undergräfd eller
skadad hälsokraft gälda sin dyra tribut till rikets rättsväsen.
Men tiden var icke blödig. Den tog en sådan tribut utan oro, utan
betänklighet. Några bevis därå äro vi i tillfälle att anföra.
Ty bland de skaror af samhällets olycksbarn, hvilka in- och utgått
genom fängelseportarna, utan att någon handling däraf förvarar minsta
spår, linnes dock äfven i fråga om detta sekel en och annan, hvars lott
varit af beskaffenhet att därå någon särskild uppmärksamhet blifvit fäst.
Anträffandet af hvad om eller af åtskilliga sådana fångar skrifvits sätter
oss i stånd att bilda oss någon föreställning om fångbehandlingen
denna tid.
I stadshäktena i Stockholm har tillståndet fortfarande varit dåligt.
Den 22 jan. 1724 skrifver regeringen till öfverståthållaren,1 2 hurusom
den med missnöje förnummit, det grofva missdädare och andra
arrestanter samt fängsliga hållna personer plötsligen undkomma och sig utur
riket begifva, hvilket skedde genom de vakthafvandes stora vårdslöshet
och försummelse samt till och med hemliga underhandlingar med själfva
delinkventerna. Därför skulle samtliga exekutionsbetjänte, helst de, som
med fångars häftande och bevakande hade att beställa, tillhållas att med
tillbörlig försorg, flit och åhåga fängsla, akta och bevaka dem betrodda
fångar både i fångehusen och dä de fördes till eller ifrån dessa, tillse,
att de ej hade hos sig knif eller annat gevär, därmed de kunde begå
våldsamhet och skada, såsom nyligen skett hade; och skulle finnas, att
någon fånge rymde, därför att de vakthafvande ej behörigen med järn
och fängsel försäkrat sig om dess person, då skulle den vakthafvande
»strax på samma sätt fängslas som den bortrymde fången» och ställas
till rannsakning samt efter lag straffas. Arrest- och fånghusen skulle
ock i god tid repareras och förbättras.
Att denna föreskrift dock ej synnerligen mycket beaktades, vitsordas
af åtskilliga omständigheter, däribland icke minst af den täflan om de
bättre rummen, hvilken från vissa fångars sida äger rum. Friherrinnan
Helena Wrede, gift med en öfverstelöjtnant Fabian Wrede, lånar 1722
—23 af riksrådet, grefve Magnus Julius de la Gardies maka tre
bankosedlar, en ä 10,000 daler, en ä 8,000 karoliner och en å 2,000 karoliner;
1 Hagströmer, anf. st. s. 116, not. 2.
2 ltådhusnrkivet. BrefVet utgår jämväl till landshöfdingarne i riket; i anledning
hvaraf landshöfdingen, baron Conrad Ribbing d. 15 febr. s. å. hos regeringen anhåller,
att, på det vaktbetjäningen vid möjligen inträffande rymningar ej måtte ursäkta sig
med arrestrummens förfallna skick, statskontoret månde bemyndigas utanordna 2,093
dir 22 öre smt till iståndsättande af fångtornet i Karlstad, enär detta började »i grund
förfalla». — Riksark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
