Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den första säljer hon till grefvinnan Stina Lillie, den andra pantsätter
hon för 20,000 dir kmt hos justitiekanslern Fehman, och den tredje
pantsätter hon hos kommissarien Torelius; sin gård har hon
öfverin-tecknat, och räntan å lånen upphör hon att betala. Grefvinnan de la
Gardie, som utan sin mans vetskap lämnat henne sedlarna, yppar
slutligen förhållandet för riksrådet, som 1727 bringar friherrinnan Wrede
»i arrest» och anklagar henne för svek. Genom hennes många
invändningar utdrages rannsakningen ganska länge. I mars 1729 begär hon
att få flytta till två rum å Kastenhof, »hvilka uppbördsmannen Edelman
innehade»; önskar därjämte, att hennes dörr måtte bevakas »af en
gar-dies- eller annan vakt» åtminstone om dagarna, samt att hon måtte få
bättre underhåll. Ett annat rum tillbjöds henne då å Södermalms
stadshus; men det ville hon icke emottaga. »Det har», skrifver hon i en ny
ansökan till regeringen den 2 okt. 1729, »E. K. Maj:ts och Rikets högl.
Svea hofrätt behagat föreslå mig rum på Södermalms stadshus; men
som det gemenligen plägar ske, att fångar, som äro dömda till döden,
föras så väl från barnhuset som Kastenhof till samma rum», anser hon
sin förklening genom antagandet af detta anbud blifvit mycket större;
begär i stället få det rum, som major Råberg innehaft och »varit
arresterad uti», hvilket låge strax bredvid det hon nu innehade och däri
funnes en spis, i hvilken hon kunde låta laga mat. I månader hade
slottskansliet lämnat henne en vaktkarl; vid detta beneficium (!) beder
hon blifva bibehållen. Vidare önskar hon få gå »med vakt» i kyrkan
och annorstädes, då hennes angelägenheter så fordra o. s. v.; upprepar
slutligen ock sin begäran om högre underhåll, då 4 öre smt vore
be-stämdt i fråga om missdådare, men hennes sak blott rörde ett »civilt
lån» och hon borde underhållas efter sitt stånd. Ansökningen blef dock
afslagen.1
I samma Kastenhofshäkte insattes i sept. 1735 den för sin
anslutning till Dippels lärosatser anklagade skolläraren och handelsbokhållaren
Erik Molin. Den 12 nov. begär denne hos Svea hofrätt att återfå sitt
förra arrestrum, hvilket han måst lämna för assistenten Widerberg,
som häktats för bedrägeri; det rum, han nu fått, vore mycket trängre
och hade blott en otät järndörr, ingen kakelugn funnes där inne* och
spjället vore alldeles otätt och bristfälligt, under det däremot det förra
rummet hade en trädörr, som innanför kunde tillslutas, och järndörr
utanför, »som på hög befallning kunde öppen lemnas». Förut hade
han »två gånger i hvarje fjorton dagar» fått gå ut, »men nu vill mig
sådant alldeles förbjudas». Därför beder han både återfå sitt förra
rum och erhålla tillstånd att »ett par gånger om veckan» gä ut och
taga någon motion och frisk luft samt få spisa något varmt, emedan,
säger han, »jag eljest intet alltid därtill kan hafva tillfälle; på det jag
intet af stillasittande och torr mat vid min röriga (rörliga) ålder må taga
den skada, som sedan svårligen skulle stå att bättra.»* i 2
1 Riksark.
i2 Molin var vid denna tid 25—26 år gammal. Dömdes slutligen till landsför-
visning och fördes d. 11 okt. 1739 på ett från Stockholm till Stralsund afgående fartyg,
därefter han vidare förpassades utom svenskt område. Dog i Amsterdam 1753. — Sv.
Biogr. Lex., gamla följden, 9, 112. I Stockholms slottsbok för år 1737 finner man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
