Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete, doek tillråddes detta blott under villkor att de bevakades af
säkra poster, b vilka blefvo ansvariga, att ingen toge till flykten, helst
vintertiden, dä grafvarna lågo med is betäckta; kommendanten själf
frånsade sig allt ansvar. De kunde så fort det dagades om vintern
föras till arbetet och dä det mörknade af vaktmästaren återföras och
inneslutas i sina rum på borgen. De arbetsfångar, hvilka anslagits till
fortifikationsarbete, kunde sommartiden blott efter kl. 6 e. m. användas
till spinning, om de ej dä voro uttröttade; men regndagar och om
vintern stodo äfven de till buds. Hur många spinnrockar som behol-
des, kunde han ej uppgifva: visste blott, att de kostade 2 dir 8 öre
smt stycket. Tvä hasplar behöfdes; de fingos för lika pris. Af
kardor och skrubbor ansåg han behöfvas tvä par af hvar; de kostade 2
dir smt paret. Men vaktmästaren vägrade att åtaga sig kakelugnarnas
eldande, då veden i Malmö vore så dyr, att ett träd om vintern ofta
kostade 8—10 öre smt, och ville han köpa den lasstals, finge han
betala den dyrare än den hölls i staden, då vägen till slottet vore sä
läng och svär. Han förbehölle sig därför, att fabrikören finge anskaffa
veden, om icke två trän dagligen frän oktober månads början till slutet
af april kunde lämnas af kronans förråd. Och slutligen borde
fabrikören liafva någon, som emottoge materialierna eller ullen och äfven
livad som spunnits, samt anställa någon undervisare för arrestan ter na;
ty detta kunde han ej åtaga sig.
Kommendanten i Landskrona, öfverste J. A. von Matérn, gifver
oss i sitt yttrande d. 2 aug. 1755 en ganska noggrann teckning af
där var ande fängelse. »Nu för tiden», skrifver han, »finnes här vid
fästningen allenast ett stockhus, beläget uti södra änden af den på
fäst-ningsborgen stående östra längan, gammalt, trångt och bofälligt,
bestående af tvenne rum, bägge utan eldstäder. Uti det ena, som är
innanför ett eorps du garde, förvaras manspersoner, som där öfver
nätterna inläsas. Midt emot samma corps du garde tvärt öfver en
förstuga, är det andra fångerummet, hvari kvinnfolk varda satta och
hvilket för dess svaga väggar intet är rätt säkert. Således äro bägge
rummen bristfälliga samt tillika sä slätt konditionerade, att köld,
fuktighet och dylika besvärligheter torde nog bidragit till de tid efter annan
där förvarade arrestanters sjukdom och dödeliga afgång. När någon
fånge tillkommit, den man för en eller annan orsak måste låta sitta
ensam, har man måst nyttja dels en badstuga i norra ravelin, dels en
kammare på högvakten, som annars är destinerad för vakthafvande
officeraren, hvilken därför icke kan jämt förblifva vid sin vakt, emedan
denna kammare som oftast är intagen af fångar eller dem, som
salivera. (sic!) Äfven som man ock nu måst öfverlämna samma kammare
till en soldat, som på sig bekänt tidelag, hvilken redan en tämmelig tid
där suttit.»
Efter denna beskrifning förefaller icke oväntad den korta [-förklaringen,-] {+för-
klaringen,+} att på slottet och i fästningen icke finnes något rum, däri
fångar kunde sysselsättas med garnspinning.
Matérn tillägger slutligen, att arbetsfångarne då voro blott sex, 4
män och 2 kvinnor. De brukades till dagligt arbete i smedjan och
vid renhållningen inom fästningen samt vid brunnarnas rensande men
W ie sel g ren, Sveriges fängelser och fångvård. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
