Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro härför ej tillräckliga. Komme liera, kunde väl förslag göras till
uppförande af spånadsrum; men viktigare vore att uppföra något
sjukhus, hvilket ännu ej funnes, och att förbättra den trånga, fuktiga och
obekväma kommendantsbyggnaden.
Den gamle öfversten understöddes af Stael von Holstein, som fann
landskronafängelset omöjligt för den nya idéen.
Landshöfdingen, grefve Gustaf Gyllenborg i Nylands och
Tavaste-hus län svarar kommersekollegium nästan skämtsamt. Han begär, att
kollegium behagade låta ditsända »20 stycken spånrockar och 10
hasplar» att nyttjas vid kronohäktet i Helsingfors samt lika många till
brukande å Tavastehus slott för de därstädes häktade personer. Men
sedan han gjort denna raska beställning, begär han gunstig
underrättelse »om hvem som skall gifva ull och lin till själfva spånaden
och densamma emottaga som ock utbetala de medel, fångarne i
arbetslön till hälften böra njuta» o. s. v. Landshöfdingen i Österbotten
G. A. Piper, en gammal karolin, som förvärfvat sig godt eftermäle för
omsorger om näringarna i länet, afböjer spånadstanken mera direkt.
Vaktbetjäningen kunde ej handleda fångarne i ullens redande och
spinnande, då de däri och i fråga om verktygen därför saknade all insikt;
fångarne skulle ej under sina strafftider, hvilka ju ej voro så långa,
hinna inhämta någon färdighet; livarken i Uleå eller i Korsholms och
Kajaneborgs slott funnos rum af erforderlig storlek, då de båda slotten
voro raserade och ej återställda i mer än hvad som ämbetslokalerna
och hans bostad kräfde. Landshöfdingeämbetena i Umeå och Gäfle svara
lika afböjande. Det senare förklarar, att de senare åren inga andra
arrestanter suttit i länets häkten vid Gäfle slott och Frösön än sådana,
som för urbota brott lifdömts eller ådömts vatten och bröd eller ock dömts
för rymning från regemente, hvilka, heter det, icke kunnat till arbete
hållas »i anledning af tvånget att bevaka dem strängt och äfven hindra
dem att taga lifvet af sig». Att lösgifva dem till publikt arbete utom
fängelserummet vore ej rådligt, då vaktbetjäningen vore otillräcklig och
rymningsförsök ägt rum. Vatten- och brödfångarne voro till arbete
under dem ålagd diet »oförmögna och maktlösa». Ingen hade heller
velat gifva fångarne arbete. Sedan 1748 hade heller inga sådana
fångar i städernas häkten njutit förtäring; och det tilltänkta arbetet
kunde ej komma till stånd, förrän arrestrummen gjordes rymligare och
dera. Landshöfdingen v. Salza i Jönköping meddelar, att fångarne
därstädes »i nog trängsel uti små trähus och kojor förvaras» och kunde
omöjligen utan tillgång till säkrare och rymligare husrum inom slotts-
borgen med föreslagna arbetet sysselsättas. Men han hade hos
konungen anhållit, att ett tukt- eller rasp- och spinnhus måtte inrättas inom
slottet; och skedde detta, så vore allt hjälpt för fabriksspånad »ej
allenast åt de till nog myckenhet ankommande arrestanter från
omkringliggande orter utan ock åt lättingar och löst folk, som till följd af
Norrköpings-spinnhusets aflägsenhet ej kunde ditförpassas >.1
1 De anförda ämbetsskrifvelserna finnas i bunten n:r 9, konvolutet angående
spinningen, Riksark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
