Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som minst skickad att möta den. Så kan det keller icke förundra,
om man alltjämt söker efter utvägar att få fångkostnaden lättad, helst
genom att kunna tillgodogöra både sig och fångarne det värde, hvilket
inneläg i deras arbetskraft. I sådant syfte hade ju i k. brefvet den 18
mars 1748 hänvisning skett till dennas öfverlätande åt enskilda
arbets-gifvare, och på olika ställen hade man ock i enlighet härmed
tillväga-gått. De missförhållanden, som häraf blifvit en följd, tecknas rätt
tydligt i en skrifvelse den 4 maj 1763 från landshöfdingen Bove i Abo
till K. Maj:t. Sedan 1748 års k. bref, säger han, förordnat, huru
förhållas borde med för brott häktade personer, som redan då sutto till
stort antal i fängelserna alldeles sysslolösa, hade dessas antal mycket
ökats, helst sedan nu brännvinstillverkningen är så oinskränkt, hvaraf
tillfällen till fylleri gifvas, hvilket åter föder af sig flera lasters och
brotts utöfvande, hvarom dagliga förfarenheten vittnar, järnte de mänga
vid domstolarna förekommande missgärningsmål och kriminali er samt
den tillökning af utgifter, som kronan till fångskjuts och deras
underhållande får vidkännas; men föga anstalt har träffats för fångars
sysselsättande i fängelserna. Det i samma nådiga bref gifna tillstånd, att
personer, som ej begått grofva brott eller urbota mål, finge lämnas
mot borgen under deras antvardning, som dem åstundade, hade
däremot tagits så vidsträckt, att af öfverrätter dömda arbetsfångar af
ämbetsmän och befälhafvare mot borgen fatt frihet att gå ut i staden
och på landet att arbeta, därunder somliga rymt, andra strukit kring
och föröfvat hvarjehanda brott och laster. Som Boye ej trodde detta
varit K. Maj:ts mening, anhåller han om förklaring häröfver. För
öfrigt lofvar han att draga försorg om rannsakningsfångarnes sysselsättande
i fängelset. Men då sådant ej åstadkommes genom blotta befallningar,
spörjer han, om ej vid daglönens reglerande för fangarnes arbete så
kunde utstakas, att någon liten del af samma lön komme de vid
kronans fangehus och häkten varande vaktbetjänte till hjälp och understöd
uti deras nog knappa och otillräckliga villkor, då deras eget,
intresse blefve förknippadt med att hålla slika fångar till flitighet och arbete.
Slutligen föreslår han, att ä de till justitiekanslern ingående fånglistorna
borde utsättas, hvad arbete arrestant under fängelsetiden förrättat.
Att hans påståenden icke voro gripna ur luften visade den följd,
de fingo. Den 15 juni 1763 utgick ett k. bref, däruti förklarades, att
de, som voro dömda till fästningsarbete, icke tillätos med annat arbete
utom fästningen sig befatta och att sådana fångar, som ej voro
slutligt dömda utan blott liölios i förvar, väl kunde efter försiktigt
be-pröfvande medgifvas att genom arbete sig något förtjäna, men blott om
säkerhet förefunnes, att de icke undkomme. Äfven i öfrigt visade detta
k. bref, att Boyes åsikter beaktats. Det bestämde nämligen ock, att
af dessa fångars arbetsförtjänst finge V6 innehållas, vaktbetjäningen i
dess knappa villkor till understöd, hvarjämte ock föreskrefs, att å de
till justitiekanslern ingående fånglistorna uppgift borde göras om
fangarnes arbeten.
I denna författning göres, såsom man ser, en bestämd skillnad
mellan sådana fångar, som ännu blott »höllos i förvar», och sådana,
som redan blifvit dömda. Man skulle häraf kunna förledas att tro,
Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård.
-i Q
lo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
