Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det uppfattningen af rannsakningsfängens och straffångens olika art ock
må hafva höjt behandlingen af den förre utöfver hvad förut ägt rum;
men så var ej fallet. Ännu under största delen af 1700-talet
vid-hälles »i praktiken» emot honom samma hårda och rättskrän kande
behandlingssätt som under det föregående seklet. I)et kan väl af lätt
begripliga skäl vara svårt att med fulla bevis styrka hvad som
gemen-ligen tilldragit sig »utanför protokollet»; men utan all bevisning äro vi
likväl ej.
Den 1 april 1724 meddelar Svea ho frätt i skrifvelse till regeringen,
att häradshöfdingen Carl von Christersson den 17 förutgängne mars till
hofrätten inberättat, att Erik Thyresson vid Snäfringe häradsrätt »med
ett kort ja» erkänt sig vara skyldig till anklagelsen för tidelag, men
att han icke kunnat förmås att redogöra för omständigheterna vid
brottets begående, hvadan hvarken tings- eller hofrätten blefve i stånd
att af döma målet. Han vore fullkomligt vid sina sinnen, ehuru han
ställde sig såsom en dumbe. Christersson hemställde därför om ej
tingsrätten kunde tillåtas, därest Thyresson vid nästa rannsakning skulle
visa sig lika hårdnackad och ej vilja svara, att låta honom straffas
med några par spö, dock att nödig försiktighet därvid skulle brukas
och därtill ej skridas utom i högsta nödfall. — Ehuruväl genom brefvet
den 22 dec. 1686 föreskrifvits, det ingen till sanningens bekännelse
skulle pinas och torqueras utan att hellre i mörka och tvifvelaktiga
mål, där sanningen pä annat sätt efter mänskligt förstånd och all
använd flit icke utletas kunde, de misstänkta mäga lämnas under Guds
dom, än man må plåga och döma några oskyldiga; likväl och emedan
Thyresson redan tillstått gärningen, hemställde hofrätten, »om ej
prästerskapet först kunde med bearbetande af Guds ord söka förmå honom till
utsägande af de nödiga omständigheter, men där ändå hos honom
motvilja förspordes, tingsrätten måtte få tillstånd att låta spänna liand-
klofvar på honom samt honom på väggen upphänga, och, där det ej
något uträttade, att han då finge några par spö och han således erfara
det uppå hans motsträfvighet följde ett verkeligt straff, som någon
ändring hos honom förorsaka torde». Och Kungl. Maj:t svarar den 22
april s. ä., att, »ehuruväl k. förordningar och domarereglerna icke
ined-gifva eller tillåta, att någon skall plågas och pinas till bekännande af
någon angifven missgärning», så vore likväl annorlunda beskaffadt med
denne delinkvent, som redan bekänt gärningen; hvadan K. Maj:t
funne skäligt alldeles gilla det und. betänkandet, med nådig vilja
och befallning, det hofrätten anbefallde häradshöfdingen, att han icke
skrede till detta medel, innan han märkte allt hopp vara ute att
själf eller genom prästerskapet kunna med fången härutinnan något
uträtta.
Åtskilliga tilldragelser vid rannsakningar med anklagade under
följande årtionden gifva tydligen vid handen, att vi uti delinkventens
upphängande vid väggen i handklofvar, på sätt hofrätten föreslog, haf va
att se den för frampressande af bekännelse vanligen anlitade
tortyrproceduren.
Men den var därför icke den enda. Huru uppfinningsrik en rätt
ifver att »utleta sanningen» någon gång kunde vara, inhämtar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
