Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli tjufnad och med hälft bevis eller mer voro till gärningen bundna,
blef konungens svar ett afslag.
I egendomlig motsats till den hjärtlösa behandling, för hvilken,
på sätt vi visat, rannsakningsfången ännu denna tid var utsatt, står en
skrifvelse af den 19 mars 1742 från öfverståthållaren Rutger Fuclis till
magistraten i Stockholm, däruti Fuclis med mycken förtrytelse uttalar
sig om enskilda magistratsledamöters tilltag att ur arresten lösgifva
personer, som af värfvare tagits å lnogar under dessas olaga tid och
insatts i stadens corps de garde, »utan att om de arresterades brottmål
förut blifvit undersökt, än mindre resolverats». Han förbjuder därför
strängt »ett sådant arrestanternas ensidiga lösgifvande, vare sig med eller
utan borgen, innan öfver dem behörigen rannsakats och resolverats eller
ock han själf sådant medgifvit.»
Ännu en upplysning rörande omvårdnaden af Stockholms stads
fångar gifves oss af öfverståthållarens skrifvelse till magistraten den 26
augusti 1747, däruti han meddelar denna, att han pä konsistorii begäran
låtit utse tjänliga rum till gudstjänster och predikningars hållande för
delinkventerna vid stadens samt norra och södra förstädernas häkten, samt
att konsistorium, enär det ordinarie prästerskapet i staden hade sä träget
arbete och en viss predikant kunde åstadkomma större nytta hos sådana
personer, dä han genom vanan närmare lärt känna deras tillstånd än
om flera delade sådant arbete, den 18 i samma manad till denna syssla
förordnat prästmannen Carl Anders Ruthström, som skulle kl. 9 f. m.
predika första söndagen pä gamla rådstugan, den andra på Kastenhof
och den tredje på Södermalms stadshus samt, sedan han haft ledigt den
fjärde söndagen, igen i samma ordning skulle fortsätta. Början skulle
äga rum 16:e söndagen efter trefaldighet den 6 sept. 1747.
Samtidigt härmed vaknar äfven på annat håll ett lifligare
intresse för fångundervisningen i livad rörde deras kristendom skunskap och
andliga tillstånd. Slottspastorn i Abo Samuel Wacklin ingår, som det
tyckes, i början af är 1740 till Abo Hofrätt med anmälan, att
kristendomsundervisningen bland fångarna å slottet mycket försvårades däraf.
att inga kristendomsböcker voro anskaffade, i hvilka fångarna själfva
kunde hämta sig undervisning och anledning till bön och åkallan,
hvarför han anhölle att hofrätten ville tänka på utvägar, hvarigenom Luthers
katekes, psalmboken, Arthur Dents Sanna omvändelsesöfning, Nya
testamentet och Arndts Paradislustgård på svenska ocli finska språket kunde
anskaffas. Dessutom fäster han hofrättens uppmärksamhet därå. att.
såsom han yttrar, »fängelserummet, där fångarne gemenligen och mest
vintertiden tillsammans sitta, skall vara mörkt och icke hafva något
fönster, utan allenast en glugg, som för värmens skull, den fångarne
själfva måste hälla sig, dag och natt skall vara tillyckt, så att
där-medelst dem betages tillfälle att fä läsa i någon bok eller annat godt
för händer hafva, i stället för att såsom nu sysselsätta sig med fåfängt
och syndigt tal och snack, hvarigenom i synnerhet lifsfängarne, som
skola sig till döden bereda, mycket hindras.» Dessa, anser han, borde
förvaras i särskildt rum, »där de hade frihet sitt begär för Gud utan
hinder att utgjuta», och där således det allmänna borde förse dem med
värme och ved.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
