Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle »utnämna» de böcker, som borde köpas, och hafva inseende å
influtna medels förvaltning. Beträffande Abo stift ordnas saken först
genom bestämmelser den 18 maj 1748.
Men frågorna om ved och böcker ät fångpersonalen voro icke
härmed slutgiltigt ordnade. Den 23 febr. 1757 ingår Borgå konsistorium till
regeringen med berättelse om utfallet af försöket att anskaffa böcker
åt fångarne i Helsingfors och Lovisa inom dess stift belägna häkten.
Sedan af hvar moderkyrka och kapellgäll efter föreskrift och genom
prästerskapets sammanskott fonden bildats, hade visat sig, att den blott
uppgått till 105 dir 18 öre krut. Konsistorium hade därför användt
hela fonden och för den uppköpt samt mellan de båda häktena fördelat
2 svenska biblar, 2 finska nya testamenten, då finska helbiblar icke funnos,
4 svenska och 4 finska psalmböcker, 2 dussin finska och 1 dussin
svenska Svebilii katekeser. Nu voro emellertid dessa, ehuru nog
varsamt nyttjade, till största delen obrukbara, likasom ock otillräckliga,
dä flera särskilda, från hvarandra aflägsna häkten till de förutnämnda
tillkommit. Och då kyrkokassorna voro alldeles utblottade, hemställde
konsistorium, om icke af de till lasarett i Stockholm uti Borgå stift
inkasserade medlen så mycket finge »tillgripas», som till inköp af tillräckliga,
högst oumbärliga böcker för häktena behöfdes. Men detta bifaller icke
K. Maj:t. Konsistorium hänvisas i stället att låta för ändamålet i hela
stiftet upptaga en allmän kollekt.
Genom nådiga resolutionen ä allmogens besvär den 21 jan. 1748,
§ 71, hade bönderna befriats från skyldigheten att leverera ved in natura
till fångarnes behof. Ville dessa undgå vinterkölden i häktena, måste
de för sina traktamentspenningar köpa äfven ved, såsom landshöfdingen
Yxkull redan förklarat, enär häradets andel i sakören sällan eller aldrig
räckte till för tillgodoseendet af detta behof. Detta vitsordades särskildt
af en inlaga den 14 mars 1766 af landshöfdingen Jeremias Wallén i
A bo, som omtalar, att då kölden varit sträng, hade han och hofrättens
ledamöter bestått fångarne ved, annars hade de måst frysa ihjäl. Abo
hof-rätt bestyrker förhållandet. Fångarne fingo för sina fyra öre om dagen
icke mera än ett bröd af en marks vikt, hvadan de, där ej allmosor
mellankomme, voro hänvisade till hungersdöden. Hofrätten anser därför,
att deras traktamente, under dä rådande dyra priser, borde höjas till
7 eller 8 öre, och begär dessutom en »publication», att alla de, som om
sommaren till Abo stad inhämtade ved till salu, borde vid slottet till
fångarnes förnödenhet upplägga »något litet» däraf.
Om hvilka förhållanden både inom och utom fängelserna vittna icke
dessa drag!
Och att de icke voro endast tillfälliga betygas af andra. Se här
ett af dessa.
En häktad bonde sjuknar 1771 i Abo slottsfängelse; hofrätten
beordrar provinsialläkaren doktor J. G. Bergman att besöka honom. Den
16 nov. 1771 ingifver Bergman till hofrätten sin berättelse, däruti han
såsom orsak till sjukligheten i häktet nämner den trängsel, i hvilken
särdeles de manliga fångarne befinna sig, enär oftast 10 —12, stundom
ända till 18—19 sådana hållas i ett rum af 9 alnars längd och 6 alnars
bredd. Om sommaren, då fångarne hade tillfälle att vistas hela dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
