Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antingen af staden fa vederlaget förhöjdt till 2,000 dir smt ärligen eller
oek att magistraten måtte återtaga fångarne under sin vård; det vore
ej hans skuld, att fångarne lede. Mer än en gång hade han hulpit dem
af egna medel, hvilket ock fångarne medgåfvo.
Men någon bättring af deras förhållanden inträffade ej. En af
justitiekanslern till Kungl. Maj:t i slutet af 1771 affattad, den 22 jan.
1772 annoterad promemoria fulltygar detta. »Hvad tukthusfångarne i
underdånighet anfört», så börjar den, »angående deras i fyra år saknade
beklädning och däraf härrörande nakenhet, förhåller sig i sanning så. Jag
har på stället sett deras uselhet i den delen. Den är större, än att den
borde åkomma någon, som äger att vårdas som människa.» Och sedan
redogörelse lämnats för de tvister, som »orsakat eländet», samt vidare
meddelats, det krigskollegium på hans erinran nyligen påmint magistraten
att insända förklaring öfver Lalins ofvannämnda ansökan, slutar han med
att uttala sin förmodan, att därmed dock torde komma att dröja för länge
»för att rädda dessa uslingar i denna årstid», därest icke Kungl. Maj:t
i nåder »skulle täckas så lägga handen därvid, som deras nakenhet och
skäliga klagan synes förtjäna».
I hvilken lägervall riksstyrelsen vid denna tid befann sig vitsordas
sannerligen i sin mån af här anförda oefterrättliga förhållanden.
Justitie-kanslerns kraftiga påminnelse till trots förblefvo de sådana de varit.
Nya klagomål öfver bristande underhåll inkommo från fångarne i
september 1772 till k. krigskollegium, som då uppdrager åt krigsffskalen
att med dem hålla förhör; därvid ådagalägges klagomålens befogenhet.
Men strax därefter1 ingifva fångarne eller såsom de kalla sig: »vi fattiga
arrestanter på Tukthuset här i staden», nu 25 till antalet, till Kungl.
Maj:t en ny klagoskrift. Hvad däruti omförmäles skulle man icke skänka
tilltro, därest det icke af hvad vi förut anfört så oförtvdbart vitsordades.
»Vi lida», heter det, »en sådan förskräcklig nöd och undergång, som ej
står att beskrifva; varandes äfven högst beklagligt, att sedan
Allhelgona-tiden förlidet år äro af hunger, svält och elände pä det ynkligaste
omkomna 23 personer, kalvandes en del af dessa uslingar haft tuggat grus
i munnen, andra åter tuggat ben och sina fingrar uti dödsångesten,
somliga af vanmäktighet stupat vid deras spinnrockar å golfvet. Denna
svåra och ynkeliga medfart har föranlåtit vaktmästaren härstädes Petter
Bergqvist att å våra vägnar göra ansökningar så väl hos norra förstadens
kämnersrätt som ock hos herr justitiekanslern och k. krigskollegium;
men han har intet hörd blifvit.» De anklaga Lalin att hafva ej mindre
undanhållit dem betydligt af hvad de förtjänat på spånader likasom ock
af deras dagspenning, än äfven, då vaktmästaren »föredragit deras uselhet
med all ömhet» och sökt hjälpa dem med det lilla han kunnat äga, hotat
honom med tjänstens förlust och att »uti den grofvaste arresten
inneslutas». »En sådan svår medfart», heter det vidare, »föranlåter oss arma
uslingar, som hvarken hafva att skyla oss med utan äro nakna,
blott-och bara som kreatur, icke heller att ligga på annat än bräder samt
utaf de oss borttagna rättigheter dagligen måste krevera af hunger och
elände, hvartill ingen annan än hofsekreteraren Lalin är vållande, som
1 1 skriftens öfre brädd står tecknadt: »Ifr K. M:t den (> okt. 1772».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
