Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inskränkningarna 1718 i bränningsfriheten — allt visar ju, att de
styrande oaflåtligen sökt väcka folkets uppmärksamhet på de faror och det
men, som för både allmänt och enskildt väl af rusdrycksbegäret
åväga-bragtes. Men ingenting hade hulpit. Rusdrycksförbrukningen hade blott
ändrats så till vida, som ölet alltmera undanträngts af brännvinet. K.
forordn, den 21 juli 1731 klagar ock, att man »af den dagliga
erfarenheten helt ogärna måste förnimma, huruledes ett skadligt och syndigt
öfverflöd med brännvins konsumerande här i riket så i städer som på
landet alltför mycket öfverhanden tagit», hvadan nödigt befunnits att
meddela nya bestämmelser rörande sagda drycks tillverkning och
försäljning. Man hoppades troligen att härmed tillbakatränga det förnumna
öfverflödet.
Men detta hopp slog så hastigt fel, att redan den 17 april 1733 en
särskild förordning måste utfärdas emot svalg och dryckenskap. Däruti
»varda alla i gemen, samt hvar och en i synnerhet, af predikoämbetet
på det allvarligaste förmante att icke allenast själfva förelysa sina
åhörare, jämte en sann gudsfruktan, med nykterhet och ett ärbart
dygde-lefverne, utan ock att i sina predikningar, skriftermål, katekisuiiförhör
och eljest så ofta anledning därtill hafvas kan, dem fliteligen underrätta
uti hvad uselt och beklageligt tillstånd så å själens som kroppens vägnar
de äro stadde, som sig uti svalg och dryckenskap förlusta, med hvad
mera dem till varning och förmaning utur Guds ord föreställas kan»; och
följa efter denna inledning ansvarsbestämmelser för fylleri, därvid böter
åläggas första gången med 5, andra gången med 10, tredje gången med
15 och fjärde gången med 20 dir smt eller i brist af böter första gången
med 4 dagars och andra gången med 8 dagars fängelse, tredje gången
med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd samt fjärde gången sådant
fängelsestraff;’ under 14 dagar. Komme någon oftare, ägde öfverdomaren
belägga honom med abritralt straff. Men ryttare, soldater, båtsmän,
arbetskarlar, tjänstefolk, gesäller, lärpojkar, kvinn- eller mankön, som ej
orkade böta, skulle straffas första gången med en söndag i stocken, andra
gången med två söndagar i stocken och tredje gången med spö eller
risslitande i proportion mot böterna. Fylleri vid missgärning finge ej lända
till ursäkt. Alla krogar skulle under sön- och högtidsdagar hållas slutna
till kl. 7 om aftonen frän samma tid dagen förut, utom för dem, som
där gästade eller spisade, samt för mathämtare och sjuka. Andra dagar
skulle krogarna stängas under tiden 1 aug.— 1 maj kl. 9 e. m., öfriga
tiden kl. 10 e. m.
I det ljus, som sprides af denna förordning, torde man utan
svårighet förstå anledningen till de bestämmelser i härofvan omförmälda 1727,
1731 och 1735 års taxor, hvarigenom å köp af vin, brännvin, öl och
flera utländska drycker, likasom i de båda sistnämnda å krogar, kaffehus,
källare, gårkök och traktamentshus lades afgifter, som skulle användas
till förmån för det nya rasp- och spinnhuset. Man hade tydligtvis märkt,
att fylleriets offer i allmänhet hamnade där, hvadan en kontribution till
denna anstalt af dem, som drogo vinning af rusdryckerna, ansågs väl
motiverad. Men då de i följd af sagda taxor inflytande medlen ej räckte
till, fann man sig böra vidtaga ytterligare åtgärder. Det var dessa
man riktade direkt mot krögarne och deras tjänstehjon. Då riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
