Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17381 öfverlade om hvad som göras kunde »till spinnhusets igångbringande
till fabrikernas uppkomst», följde å dessa öfverläggningar beslutet att
pålägga krögarne viss spånads aflämnande, »förnämligast i den afsikt att
såmedelst tvinga krogidkarne såsom eljest mindre nyttiga medlemmar
uti det borgerliga samhället att genom spinnande bidraga till det
allmännas tjänst och nytta, emedan blotta krögerinäringen kvarken kan
eller bör anses för någon rätt borgerlig handtering, hvarpå burskap
vinnas kan». Handels- och manufakturdeputationen vid 1741 års
riksdag fann dock ändamålet härmed svårligen kunna vinnas, »emedan
krögarne vid verkställandet lagt åtskilliga hinder i vägen och dessutom
exekutionen därvid mycket lamt försiggått», äfvensom det synts ogörligt att
förekomma alla därvid möjliga underslef; och då krögarne vid samma
riksdag själfva erbjödo sig betala viss afgift till spinnhusets
vidmakthållande, mot villkor dels att de måtte befrias från spånads utgörande in
natura, dels ock att dem måtte medgifvas rätt att sälja franskt
brännvin i stället för det svenska, samt att krogarnas antal i hufvudstaden
måtte varda reduceradt till 600 stycken, så blef, sedan genom k.
förordningen den 13 mars 1741 brännvinstillverkningen inskränkts och det
alldeles förbjudits att vare sig en gros eller i minut på källare och
kaffehus, krogar, värdshus, handtverkares härbergen, hemma i husen eller
annorstädes försälja något svenskt brännvin, som vore tillverkadt af säd
eller frukt, krögarsocieteten medgifvet att tills vidare få försälja franskt
brännvin samt att i stället för spånad in natura till spinnhuset årligen
inbetala 10,000 dir smt, hvarjämte krogarnas antal i Stockholm
nedsattes till äskade siffran.1 2 3 *
Men då redan 1742 upphäfdes den betingade rätten att försälja
franskt brännvin, som nu inskränktes till vinhandelssocieteten, ingingo
Stockholms krögare på grund käraf till 1747 års riksdag med begäran
om befrielse från den under andra förutsättningar åtagna
spinnhusaf-giften. Rätten att sälja franskt brännvin hade fråntagits dem; rätten att
tillverka och försälja svenskt brännvin hade hindrats af mellankomna
förbud. De hade på detta sätt bragts till fullkomlig näringslösket.
Sekreta handels- och manufakturdeputationen afstyrkte bifall till
deras begäran, äfven därför att deputationen, såsom orden lyda, hade
mycken anledning att tro svenskt brännvin »aldrig hafva trutit krögarne,
ehuru förbudet på dess tillverkning samt förande städerna emellan varit
nog allvarsamt».’5
Ansökningen afslogs. Samma år höjdes krogantalet i Stockholm
med nya 100. Däröfver klaga krögarne 1758 och kräfva åter igen att
1 Se Sekr. Handels- och Manuf.-deputationens bet. n:r 210 vid riksdagen 1747.
— Riksarkivet.
2 Den 13 okt. 1741 skrifver kommersekollegium till öfverståthållaren, att det vore
högst angeläget, att krögarnes anbud, därför kapten von Blixen gått i borgen, snarast
blefve ordnadt, enär spinnhuset saknade medel för »dess nödvändigheters och
årsprovisions uppköpande». — Rådhusarkivet.
3 I den förklariug spinnhusarrendatorn Hegardt den 28 mars 1761 afgifver till
kom.-koll. rörande krögarnes förnyade anhållan om befrielse från spinnhusafgiften,
uppgifver äfven han, hurusom »förfarenheten nogsamt utvist, huruledes, oaktadt
strängaste bevakning, brännvinsförsäljningen å krogar i den förflutna tiden, då all
brännvinsbränning varit förbjuden, icke kunnat förekommae».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
