Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anstalten, aldrig kommit till stånd; spinnhuset hade därför fatt emottaga
samtliga ditdömda personer, män, kvinnor och barn, friska och sjuka,
gamla och unga — och hvilka följder häraf måst uppstå, är lätt att
förstå. Deputationen finner tydligen, att förhållandena böra rättas; men
den inskränker sig till att föreslå, det ärendet måtte lämnas till Kungl.
Maj:ts godtfinnande, »antingen det kunde ske genom betjäning eller om
spinnhuset lämnas till entreprenad, därtill några hos deputationen sig
anmält».
Kungl. Maj:t efterkom ständernas i öfverensstämmelse härmed
affat-tade önskan i så mån, som han i skrifvelse den 14 aug. 1739 befallde
kommersekollegium, att ett visst arbete skulle för viss ådömd tid
utgöras; hvadan bestämdes, att emot ett års dom skulle svara spinnande
af 720 strängar klädmakaregarn om 2,750 alnars längd eller kardning
till 1,440 eller ock skrubbande till 3,456 strängars spånad. Men då
året därpå en ny haspel blef inrättad, hvilken utgjorde 3,000 alnars
längd på strängen, befanns det snart, att få spinnerskor voro i stånd
att spinna förberörda årskvantum, hvilket därför nedsattes år 1754 till
600 spinnsträngar, under det däremot kardsträngsantalet förhöjdes till
1,800 och skrubblingen till 3,600 sträng såsom svarande mot ett års
dom.1 Vidare blef 1741 en ny spisordning fastställd, hvarjämte Kungl.
Maj:t s. å., såsom ofvan redan blifvit nämndt, förklarade, att åldriga,
bräckliga och sinnessvaga såsom till arbete otjänliga icke borde dömas
till spinnhuset, ej heller missdådare och till tyngre arbete passande; och
då Svea hofrätt i anledning af olika meningar inom rätten, huruvida
fånge, som före ådömda tidens slut spunnit fastställd spånad, då borde
frigifvas eller kvarsitta sin tid ut, härom förfrågar sig hos Kungl. Maj:t,
blir för att uppmuntra hjonen till ökad arbetsamhet genom k. brefvet
den 28 juni 1749 föreskrifvet, att de kvinnor, som på kortare tid än
dem ådömd strafftid fullgjorde densamma motsvarande arbete, skulle,
sedan så skett, sättas å fri fot.
Spisordningens upphäfvande synes således hafva förefallit
regeringen alltför betänkligt. Därmed dröjdes ock till 1772, då Kungl.
Maj:t, på kommersekollegii förslag, tillät att med årets sista kvartal
försök med denna ordning finge göras. Fångarne finge då spinnarelön
för sitt arbete och skulle själfva därför föda och kläda sig; marketentare
skulle mot viss taxa hålla dem spisning till handa. Men detta blef för
spinnhushjonen »så odrägligt», att kollegium måste förbättra deras villkor
med 150 procent. Aret därpå, den 11 aug., medgaf Kungl. Maj:t, att
fångarne finge köpa mat af hvem som helst; men med början af 1775
afbrötos alla vidare försök, hushållningen ställdes på förra foten och
fångarne underhöllos af spinnhuset.1 2
1741 års spisordning kan icke anklagas för något öfverflöd och
motsvarar från fysiologisk synpunkt visserligen icke nutida anspråk.
Den är knappare än 1726 års spisordning men likasom den ordnad
1 Dessa siffror äro hämtade ur kom.-koll:s i ärendet till K. Maj:t deu 20 nov.
1755 aflåtna skrifvelse (Riksark. fängelseväsendet), hvadan de torde vara riktiga, ehuru
de ej öfverensstämma med annorstädes förekommaude uppgifter i samma ämne.
2 Schulzenheim, a. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
