Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana arbets- och fängelserum, därom hofrätten i skrifvelsen den 8
mars 1749 till K. Maj:t uttalat sig. Dä lagkommissionen den 19 okt.
1751 aflämnar förslaget till pardonsplakat, anmärker den ock att, för
undvikande af att en mängd missdådare på en gång skulle utsläppas,
inskränkningar skett med hänsyn till vissa brott, Pardon borde
således gifvas l:o) dem, som till utrikes ort afvikit, att de måtte
återkomma hvar till sitt hem, hus och näring, dock att de, om deras brott
vore sa beskaffadt, skulle förlika målsäganden och undergå kyrkplikt;
2:o) dem, som för tjufnad eller andra missgärningar på vissa år dömts
till fästnings- eller annat arbete, dä de suttit hälften af dem ådömda
tiden; samt 3:o) dem, som redan häktade, skulle efter kroningsdagen
komma att af öfverrätt ådömas sådant arbete på vissa år, hvadan äfven
för dem halfva strafftiden borde efterskänkas. Men undantag borde
göras för alla dem, som dömts för smädelse mot Gud och affall från
den rena evangeliska läran eller som för villfarelse däruti blifvit
lands-förvista; för dem, som dömts för förräderi och brott mot rikets säkerhet,
för lasteligt tal mot konung och regering, för myteri och uppror,
mordbrand, tidelag, mord och nidingsverk, dråp eller slag å föräldrar,
barnamord, rån och röfveri, kyrktjufnad, blodskam, svek och bedrägeri mot
kronan eller banken; samt slutligen ock för dem, som i förväntan pä
pardonsplakatet gjort någon missgärning, lifstidsfångar och sådana, som
i fängelse begått brott. I rådet förekommer frågan den 12 no v. 1751,
då lagkommissionens förslag till pardonsplakat där föredrages. Därvid
an-märkes, att tjufvar ock därunder förr inbegripits; men det påminnes
häremot, »att de, som (1719) pardonerats vid drottningens kröning, befunnits
mesta delen varit å nyo i fängelserna, då (1720) konungens kröning
inträffade», enär deras gärningar voro infama, och de därför ej fingo
arbete hos någon. Tjufnaderna hade ock mycket tilltagit, ehuru straffet
skärpts. Konungen afgör frågan den 19 nov. så, att ingen tjuf finge
under plakatet inbegripas.
Sedan dess lydelse i enlighet härmed bestämts, infordrades från
konungens befallningshafvande den 21 dec. s. å. bevis öfver sådana
fångars förhållande, som blifvit dömda till fängelse- och fästningsarbete
å behaglig tid. I anledning häraf blefvo bland andra föreslagna till
lös-gifvande tre f. d. soldater, som voro dömda till fängelse på
behaglig-tid och sutto å de bohuslänska fästningarna. Kommendanten å
Karlsten, Jegerhielm, skrifver den 14 jan. 1752 om en af dem, Olof
Tysten-berg, som först lifdömts för öfverfall å danske envoyén Windts betjänter
men som benådats med 6 hvarf gatulopp och behaglig tids arbete å
Marstrand, att han »mest mig betjänt och alltid visat sig beskedlig,
nykter, snygg och ärlig och ej sökt tillfälle med de andra arrestanterna
umgås». — Det ligger i dessa rader bevis för en i detta fall använd,
af domen oafhängig, allenast af vederbörandes mänsklighetskänsla
fram-tvungen individuell fångbehandling, som vi möjligen få antaga äfven i
andra fall hafva blifvit utöfvad och som kanske ock kunnat under årens
lopp rädda mången relativt ofördärfvad fånge från undergång. I händelse
denne Tystenberg på Jegerhielms ansökan blefve benådad, hade han ock
gifvit honom »2 dir 24 öre på handen» för att så få honom anvärfd vid
sitt kompani.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
