Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man finner, att med de stadgade undantagen, pardonsplakatets till
skenet så storartade barmhärtighet sammankrymper till mycket små
dimensioner — ett förhållande, som vi för öfrigt, i likhet med Svea hofrätt
1751, tro hafva varit för landets befolkning i gemen det lyckligaste.
Med sagda begränsning af dessa pardonsplakat torde man ock
antagligen hafva afsett att låta dem praktiskt beröra hufvudsakligen
bekännelsefångar eller fångar på behaglig tid. Men sådana funnos icke alltid ens
i de större fängelserna. K. brefvet den 22 april 1741 hade ju ock
anbefallt krigsöfverdomstolarna att i sina utslag bestämma viss fängelsetid,
emedan många delinkventer eljest kunde få sitta längre än deras brott
förtjänt, särdeles sedan de sig bättrat. Från Jönköpings slott svaras
1751, att ingen enda fånge på behaglig tid därstädes funnes, hvadan
plakatet där ej hade någon tillämpning. A de bohuslänska fästningarna
funnos, såsom ofvan sades, tre, i stoekholmsfängelserna tvä, i de finska
fängelserna, så vidt kändt vore, tre; i spinnhusen funnos däremot många,
88 i Stockholm, 14 i Abo. I Helsingfors fanns 1764, enligt
öfver-kommendantens, öfverste Ramsays uppgift, blott en fånge på obestämd
tid, bonden Erik Kalfholm, som, misstänkt för giftmord å sin hustru,
redan elfva år hållits i fängelse men, oaktadt mycken vårdnad af
prästerskapet, ännu alltid vidhöll, att han vore oskyldig; han hade städse fört
ett stilla och gudfruktigt lefverne, hvarför man ock hemställde om hans
frigifvande. Att dock fortfarande sådana fångar funnos, visas af k.
brefvet den 11 juli sist sagda år, däruti klandrande yttras, att på
obestämd tid dömda fångar i fängelserna kvarhållits, änskönt de genom
förbättring samt ett stilla och sedigt förhållande gjort sig värdiga att af
nåd lösgifvas.
I en skrifvelse af den 26 aug. 1764 meddelar landshöfdingeämbetet
i Helsingfors de i enlighet med k. brefvet den 8 maj 1754 af hof- och
öfverrätter i vederbörande utslag föreskrifna formerna före lösgifvandet
af på viss tid dömda fångar. »Innan en sådan arbetstid tilländagått»,
heter det, »infordras vederbörande placemajors eller prästens jämte
vaktmästarens betyg, huru en sådan arbetsfånge sig under arbetstiden
förhållit, hvilket därpå till öfverdomarens närmare bepröfvande afgifves och
dess svar om en sådans lösgifvande afbidas; varandes innehållet däraf
alltid verkställdt, så att ej någon längre, än han rätteligen varit dömd,
där kvarhålles.» Enligt 1754 års bref kunde hofrätten, om fången ej
visat någon bättring, med ett år förlänga arbetstiden; men vore hans
vanart sådan, att fängelsetiden borde med flera år eller till lifstiden
förlängas, skulle förhållandet anmälas hos K. Maj:t och dess beslut
afbidas.
Såsom redan i det föregående omförmälts, hände understundom, att
myndigheterna själfva ingingo med ansökningar om nåd för en eller
annan fånge. Yi hafva antecknat sådana åtgärder jämväl af
kommersekollegium; den 22 april 1777 söker det nåd för en kvinna, som 1763
dömts till spinnhuset för lifstiden på grund af förgiftningsförsök emot
matmoder, och för en 71:årig gumma, som för oloflig
brännvinssmugg-ling dömts till spinnhuset på 1,067 dagar. Men vi våga ej afgöra, om
någon barmhärtighet härvid verkat såsom drifkraft; åtminstone om den
ena af dem finnes antecknadt, att hon vore »skröplig och ar betsoduglig»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
