Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rdr b:ko, hvilket belopp redan 1812 höjts till 40,000 rdr b:ko. Nu
kräfdes för kronobetjäningens dagtraktamenten, beräknade efter 32 sk.
b:ko för dag, som användts till transport och återresa, en höjning i
sistnämnda beloppet med 3,000 rdr, samt för afiöning åt 60 gevaldiger,
med 25 t:or spannmål, hälften råg, hälften korn, till 8 rdr tunnan,
eller 200 rdr för hvar, tillsammans 12,000 rdr, som ock af riksdagen
beviljades. Och genom k. cirkuläret den 2 febr. 1819 föreskref
ändt-ligen K. Maj:t: att den vissa hemman åliggande fångskjutsskyldighet
skulle upphöra och sagda hemman däremot ingå i massan af öfriga
skjutsskyldiga hemman; att all fångforsling från den 1 då påföljande
juli skulle bestridas genom gästgifveriskjuts eller i vissa undantagsfall
genom vanlig kronoskjuts; att fångtransporterna skulle försiggå vissa
bestämda dagar från residenserna, därvid flera fångar borde afföras på
en gång och under gemensam bevakning; att de skjutsande dädanefter
befriades från allt ansvar för vård af fånge, enär skjutsningen vore
deras enda uppgift, och att de endast i det fall voro straffskyldiga, om
de befunnes hafva hjälpt fånge att rymma; hvarjämte föreskrifter
lämnades beträffande den nya bevakning, åt hvilken de forslade fångarne
skulle anförtros. Denna bevakning ordnades med olika antal gevaldiger
för olika län. För tolf af länen bestämdes tre sådana betjänte i bvart,
för tio två i hvart och för hvart af de två återstående en. Inom
länet kunde dock länsman eller extra fångförare användas vid
fångforsling till eller från rannsakning eller för undergående af straff eller
vid häktad persons införpassande. Nattlägerstationer skulle på förhand
bestämmas och den ene gevaldigern vara förbunden att vid forslingar å
viss station invänta den andre. Löner och traktamenten fastställdes i
enlighet med 1815 års riksdagsbeslut.
Härmed var en i sanning ganska viktig reform genomförd.
Staten hade i och med denna måst vidgå och taga i utöfning sin
skyldighet att vakta och vårda den forslade fangen, det vill med andra
ord säga: åtagit sig den fångvård, som måste äga rum utanför själfva
fängelset. Hela landet hälsade med tillfredsställelse denna afveckling
af ett sekellångt önskningsmål; man frågade sig blott, huru det varit
möjligt att så länge därmed kunnat uppskjutas. Men ännu återstod
lösningen af hufvudfrågan: den om fångens vård i fängelset och statens
skyldigheter i afseende liärå. Vi skola i det följande söka skildra
gången och utfallet af reformarbetet i denna del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
