Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria / 336 (1895) Author: Sigfrid Wieselgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

husägarne år 1810 ingingo med begäran, att straffpålarna å detta torg
måtte därifrån förflyttas samt exekutionerna äga rum å Smedjegården.
K. brefvet den 18 juni s. å. biföll den förra af dessa önskningar, i följd
hvaraf »Kopparmatte» förflyttades till Träsktorget;1 men att verkställa
straffen inom Smedjegården kunde ej medgifvas, »då det med dem
förenade ändamålet skulle förfelas, om de ej skedde å allmänt ställe».

Sedan J. G. Richert ocb A. E. Afzelius, den senare då juris
adjunkt i Upsala, ingått i kommittéen, afgaf emellertid denna den 31
mars 1815 sitt betänkande om inrättande af nya straff- och
korrektionshus.

»Kopparmatte.»

I syfte att förekomma anlitandet af rikets
fästningar för förvarande af lösdrifvare, hvilka där
skulle komma att sammanblandas med för brott
dömda fångar af skilda slag, hade regeringen redan
den 10 nov. 1807 delgifvit samtliga
befallnings-hafvande i länen ett af landshöfdingen i Malmöhus
län till Kungl. Maj:t ingifvet och af honom
hufvud-sakligen gilladt förslag till tiggeriets hämmande
genom anordnande af enskilda arbetsinrättningar,
där tiggare och sysslolösa kunde hållas till arbete
utan att behöfva forslas till aflägsna orter; och då
någon »allmän verkställighet» häraf icke förspordes,
upprepades genom nådigt cirkulär den 28 maj 1813
anmaningen till sagda myndigheter att enhvar i
det honom anförtrodda län »söka uppmuntra dylika
arbetsställens inrättande genom enskildas försorg
och sammanskott», hvarefter berättelse om hvad i
detta syfte blefve gjordt och om beskaffenheten af
de arbetsinrättningar, hvilka på särskilda ställen
redan voro anlagda, införväntades. Att man af
denna anmaning väntade god verkan, torde visas
af kungl. cirkuläret den 11 maj 1814, hvilket
bemyndigade landshöfding att döma för sysslolöshet
varnad kvinnsperson till arbete på kort tid å
»läns-korrektionshusen», hvilken »varningsgrad» kunde
efterföljas af dom till spinnhus på minst en och högst
tre månader eller vid iteration ett år. Man hade
antagligen påräknat stöd af den både fruktan
»Kopparmatte.» och utledsnad, det växande lösdrifveriet och

det olidliga bettlandet ingifvit allmänheten och
hvarom äfven enskildas uttalanden i tryck buro vittne, såsom t. ex.
landssekreteraren i Linköpings län W. Peresicetoff-Moraths år 1810
utgifna skrift om hushållsrätter på landet och om allmänna
fängelseinrättningars förbättring. Det kunde ju icke heller förundra, om man
under sä betryckta tider som de dåvarande såg sig om efter en möjlig
utväg att kunna i någon mån minska de anspråk å statens tillgångar,

1 Stockholms rådhusarkiv. — Den gamla bilden öfverlämnades af stadens
drätselkammare år 1851 till stadens historiska museum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>