Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka vid öfvergång till ett nytt straffsystem voro oundvikliga och hvilka
måste blifva desto större, om man ej kunde från rikets fängelser afleda
någon väsentligare del af de försvarslösas talrika skara.
Ensamhetssystemet hade väl genom oförståndig tillämpning i fängelset vid
Walnut-street i Eiladelfia råkat ut för stark misstro; men ville man afstå från
kroppsstraffen, så vore man hänvisad till frihetsstraffen, och för deras
verkställande kräfdes ju fängelser. För de försvarslösas omhändertagande
kräfdes också anstalter, hvilka, huru de än månde nämnas, i själfva
verket äfven de voro och måste vara fängelseinrättningar. För att
undvika alltför afskräckande kostnader i och för alla dessa anstalters
anordnande fäste man sig med förkärlek vid den redan länge kända form
för sådana, hvilken bar korrektionsanstaltens namn och vanligen
uppfattats såsom ett lindrigare arbetsfängelse. »Hela den stora
korrek-tionshemligheten är sysselsättning», hade Thomas Fowell Buxton
yttrat; likaså de tjänstemän vid Milbanksfängelset i London, med hvilka
jämväl Gerelius i sin skrift om korrektionssystemet instämmer.1
Anstalter, i hvilka fången kunde sysselsättas — det var enligt den
allmänna uppfattningen vid denna tid anstalter, i hvilka fången skulle
förbättras; och detta var ju den afsedda reformens hufvudsak.
I sitt förberörda förslag visar kommittéen till en början
nödvändigheten af att antaga andra bestraffningssätt än de då rådande, enär
dessa »motarbetade ändamålet af allt straff, hindrade den brottsliges
förbättring och kränkte mänskligheten i det dyrbaraste och heligaste hon
Öfverlämnat åt samhällsmaktens skydd». Anknytande vid föredömet af
Europas upplystaste och mäktigaste nationer, hvilka »genom användandet
af fängelse-, arbets- och korrektionsstraff hyllat tidens anda», förordar
kommittéen enhälligt fängelsestraffen, hvilka genom att verkställas i
ensamhet eller i gemensamhet, hårdare eller lindrigare, med eller utan
arbete, under strängare eller lindrigare uppsikt, för längre eller kortare
tid kunde lämpas efter många brottets gradationer. Såsom grunddrag i
det nya systemet angifvas vissa bestämmanden: hvarje till endast fängelse
dömd person borde tillhållas att med det slags arbete, han förstode och
förut idkat, så vidt ske kunde, bidraga till kostnaden för sitt underhåll;
äldre och yngre brottslingar borde noga ifrån hvarandra skiljas och icke
tillåtas samtala eller arbeta tillsammans; alla stämplingar till flykt borde
förekommas genom de häktades af skilj ande från hvarandra och
arbetshusens inrättande på ett säkert sätt; de arbeten, som fångarne ålades,
borde, så vidt ske kunde, förrättas offentligen; sträng tillsyn och
kontroll vore att utöfva öfver föreståndaren; och brottsling, som förstode
något handtverk, borde, så vidt ske kunde, sättas i tillfälle därmed
fortfara eller, om detta ej vore möjligt, någon god man af domaren
förordnas, som hade att besörja om boet, barnen och näringens skötande.
Med hänsyn till befarade inkast rörande kostnaderna för systemet
erinrar kommittéen, att det folk, som icke trodde sig kunna åstadkomma
den kostnad, hvilken för ifrågavarande ändamål behöfdes, därmed ock
erkände, att det icke mäktade bringa sina lagar till verkställighet och
1 Conectionssystemet eller Criminallagens högsta tendens. Af Johan Adolf
Ge-relius. Sthm 1825. Sid. 1(35.
Wi eselgren, Sveriges fängelser ocli fångvård.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
