Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlingarna, hvarjämte polismästaren, en ledamot af collegium medicum,
en ledamot af stadens konsistorium samt tre af distriktsdirektörerna valda
ledamöter skulle tillhöra styrelsen. Men församlingsvis valda deputerade
borde uppgöra förslag till uttaxering af hvad som kräfdes för
fattigvårdens behof.
Dessa deputerade begärde dock att få afgifva förslag till en
församlingsvis inrättad fattigförsörjning. Medgifvandet gafs: och den 18
mars 1812 godkände K. Maj:t livad de föreslagit, dock med föreskrift
om iakttagande af ett antal »grunder och villkor», bland hvilka vi
anmärka de i 18:e punkten omförmälda. »Då värnlösa späda barns föda
och uppfostran», heter det här, »vansinniga personers rätta behandling
samt brottsligas och vanartiga lättingars bestraffning och rättelse utgöra
väsentliga delar af en rätt fattigförsörjning», hade K. Maj:t, enligt
deputerades underdåniga anhållan, bifallit, att församlingarnas fattigstyrelse
vid stora barnhuset, Danviks hospital och korrektions- eller spinnhuset,
ehuru dessa verk komme att stå under en särskild styrelse, finge i
behörig väg och ordning begagna sig af det biträde, som med dessa
allmänna verks ändamål och styrelseförfattning vore förenligt. Ordalagen
äro sväfvande men antyda dock en börjande utbrytning af dessa
»allmänna verk» ur den öfriga kommunala förvaltningssamkörigheten.
Redan den 19 febr. s. å. förordnades J. N. Brandt att såsom
generaldirektör från den 1 april 1812 tillsvidare förvalta styrelsen öfver
stora barnhuset, spinnhuset och Danviks hospital, »i allt hvad som anginge
den inre hushållningen vid dessa barmhärtighetsverk och uppfyllandet af
de ändamål, som med dem voro åsyftade».
Det dröjde dock icke längre än året ut, förrän Brandt afträdde
från sin befattning. Därefter anordnades särskilda styrelser för de tre
anstalterna med öfverståthållaren såsom ordförande i hvar.
Personalen å spinnhuset uppgick vid denna tid till i medeltal
126 om dagen, således vida mindre än i slutet på 1790-talet, då siffran
var 200 kvinnor och 20—25 karlar och gossar. Anstaltens benämning
var ock numera i det officiella språket korrektionshus; men namnets
ändring motsvarades ej af de inre förhållandena i anstalten, å hvilka
dock allt kom an. »Ändamålet med korrektionshuset», yttrar Brandt i
sin den 13 mars 1813 afgifna berättelse, »har jag föreställt mig vara
att jämte en lämplig bestraffning för vanart och förbrytelser äfven sätta
arbetsförmågan i behörig utöfning till fångarnes förbättring och
inrättningens bestånd. Men oaktadt allt mitt bemödande är denna inrättning
ännu långt ifrån hvad den borde vara. . . . Om icke rummen förbättras,
om icke de sjukliga försändas till sjukhus, de lytta, de ålderstigna och.
vanföra till fattighus, de försvarslösa till lämpliga arbetsställen, som
icke äro stämplade med den vanära som spinnhuset, och om icke dit
insatta barn i stället förflyttas till tjänliga arbets- och uppfostringsställen,
där de kunna danas till dugliga medborgare, så blir detta korrektionshus
en för staten ganska skadlig och för mänskligheten motbjudande
inrättning samt endast ett olyckligt förvaringsrum, där de flesta af alla åldrar
och kön blifva både i moraliskt och fysiskt afseende alldeles fördärfvade.»
Dessa allvarsamma ord fulltyga att anstalten under åren 1807—12,
under den nya förvaltningen, icke förbättrats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
