Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likasom ock med rättvisans samt mänsklighetens fordringar gent emot
äfven ifrågavarande personer; och jämväl riksdagen delade denna
uppfattning.
Länshäktena, hvilka sålunda blefvo mer eller mindre upptagna af
s. k. expektanter, det vill säga, försvarslösa, hvilka väntade på plats å
korrektionsanstalterna och stundom kunde få vänta både ett och två
år, voro genom justitieombudsmannens ämbetsberättelser kända på ett
»allt annat än fördelaktigt sätt». Osnygghet, brist på sängkläder, fukt,
otillräckligt utrymme o. s. v. äro ofta mötande anmärkningar. Men
hvad som svårast utmärkte dessa fängelser och förskaffat dem omdömet
att mf alla vara de mest för därfvande», var den fullständiga
sysslolöshet, hvilken i dem ägde rum och som, då arbetstillfällen fullkomligt
saknades, heller icke kunde aflägsnas. Fängelsernas, trots styrelsens
alla ansträngningar, bristande utrymme drog således med sig äfven
andra af de olägenheter, mot hvilka det nya systemet alldeles särskildt
riktat sig.
Om än Äkerhielm emot sina allt talrikare motståndare energiskt
försvarade utgångspunkterna för det system, med hvilket han en gång
öfverflyglat Löwenhielms, hlef det honom dock till slut omöjligt att
blunda för dess under tillämpningen alltmer ögonskenliga brister.
Han söker då tillvinna det ett åtminstone relativt erkännande. Han
erkänner »det strängare», det vill säga cellsystemets företräden, han
benämner det: »det bästa af de möjliga». »Men», yttrar han, »där dess
införande möter hinder af borgerliga lagar, af bristande
kostnadstill-gångar, såsom förhållandet är i Sverige, måste man väl åtnöja sig med
något mindre fullständigt, som under den framgående tiden af större
erfarenhet, af högre förmåga kan förbättras, utöfver hvad det i dess
första daning varit.» Denna vädjan till allmänheten om ett billigt
bedömande af ett system, som kunde och borde utvecklas, tillvann sig
blott föga afseende; man hade en gång mottagit hans planer med
alltför stora förhoppningar för att icke nu känna sig desto djupare
besviken; det fanns ju knappt ett hem, en stuga å hela svenska
landsbygden, där man icke darrade vid besöken af de »korrektionister» och
»fästningsfångar», som ströko landet rundt. Och inom själfva
fångvårdsstyrelsen hade man förlorat hoppet. I en dess skrifvelse till K. Maj:t
den 17 november 1828 läser man följande: »Genom hjonens beständiga
sysselsättning har man allt bättre vunnit ändamålet att vänja de flyktiga
vid stadga, de lättjefulla vid arbetsamhet, befrämja ordning och lydnad
inom inrättningen och dymedelst hos dessa, dels brottsliga, dels
förvildade människor bilda ett sinne, som utan att kväfva kärleken till
friheten och hoppet om dess ernående alltid underhåller en stilla
undergifvenhet under ödet och ett otvunget och opåkalladt erkännande
af begångna förbrytelser.» I en annan dess skrifvelse den 17 okt.
1835 heter det däremot: »En beklaglig erfarenhet har visat, att det
stora och vackra ändamål, som åsyftades med inrättningen af
korrektionsanstalterna här i landet, ännu ej blifvit uppnådt.» Många orsaker
därtill angifvas, bland andra anstalternas egen beskaffenhet.
Där-varande fångars hat mot arbete och ordning riktades lätt mot dem,
som härtill skulle hålla dem; och om än skulle lyckas att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
