Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetet i de till enskilda arbetsentreprenörer, »som merendels endast
afsågo ökad vinst», öfverlåtna verkstäder hindra sagda känslors
utbildande och meddelande genom samtal fångarne emellan, lämnades allt
tillfälle härtill om nätterna, då korrektionisterna förvarades i större
logementer, så byggda, att bevakningen ieke obemärkt kunde afhöra där
förefallande öfverläggningar. De större brottslingarnes ej sällan hastigare
framsteg i arbetsskicklighet, deras smidighet och flit gjorde ofta att
de befordrades till arbetsförmän, hvarigenom deras farlighet ökades.
Äfven lagarnas art medverkade till beredandet af den i anstalterna
alltmera förhärskande »mörka och våldsamma sinnesstämning», som
redan gifvit sig luft i mordförsök mot bevakning och befäl och som nu
föranledde styrelsen att anhålla om ökadt laga skydd för dem, vare sig
genom fångarnes ställande under krigsartiklarna eller på andra sätt.
— Färgerna i denna tafla äro ej så ljusa som de i den förut
anmärkta; men man förstår lätt, att de mörkare dock bäst motsvarade
verkligheten. Det var omöjligt att längre förneka ett allbekant förhållande:
tron på sysselsättningen såsom »den stora korrektionshemligheten» hade
fullkomligen tillintetgjorts; det nya systemet hade byggts på ett
misstag.
Redan innan bekännelsen härom hade uttalats af styrelsen själf
i sist anförda underd. skrifvelse, hade Akerhielm, som år 1831
inkallats i statsrådet och väl nu fann alla skäl tala för sin arbetsbördas
lättande, sökt och erhållit entledigande från sitt förordnande såsom
styrelsens ordförande. Den provisoriska instruktionen för styrelsen af
år 1826 hade efterföljts af en ny, utfärdad den 7 mars 1835; med
densamma hade styrelsens utveckling till ett statens centrala
ämbetsverk i själfva verket försiggått, om än mycket ännu återstod, innan
dess både arbetskrafter och verksamhetskrets vederbörligen tillgodosetts.
Styrelsens ordförande erhöll benämningen generaldirektör; jämte honom
skulle styrelsen bestå af tvenne rådgifvande ledamöter, af hvilka den
ene hade till hufvuduppgift att biträda den allena beslutande chefen
i tillsynen öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar samt förestå
styrelsens kansli, under det den andre skulle lämna chefen biträde
företrädesvis i förvaltningen af de till styrelsens disposition ställda
medel samt förestå dess räkenskapskontor. Genom instruktionens 3 §
fastställdes styrelsens ämbetsbefogenhet, i enlighet med hvad som redan
i k. brefvet den 28 okt. 1830 bestärats; nödiga tjänstemän ställdes
till dess förfogande, och lönerna för det nya ämbetsverket fastställdes
genom en meddelad interimsstat. Samma dag utfärdade K. Maj:t
instruktioner för tjänstemännen vid de fem korrektionsanstalterna. Till
Akerhielms efterträdare utnämndes krigshofrättsrådet Claes Livijn, den
framstående skriftställaren och juristen.
Under nio år hade Akerhielm då ledt vår fångvårds
utvecklingsarbete i viss anslutning till lagkommittéförslaget af år 1815. Hans
försök att åstadkomma fångarnes »korrektion» eller förbättring utan
deras inbördes »separation» hade icke lyckats; men den kraft, han
utvecklade i arbetet för målets nående, är i sanning i och för sig värd
det aktningsfullaste erkännande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
