Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa gifva vid handen, att lagkommittéen, ännu starkt påverkad
af förbättringsteorien, i fråga om fängelsesystem stannat vid det förslag,
fångvårdsstyrelsen den 8 juni 1825 afgifvit. Det är det auburnska
systemet, som förordas. Klassifikationen får sig ännu här ett
hedersrum beskärdt; förbättring, vitsordad af arbetsamhet, lydnad och till
det bättre förändrad sinnesart berättigar, om än med nödig
begränsning, till anmälan om minskning i strafftid. Men någon utsträckning
af denna, därest förbättring icke under strafftiden inträffat, ifrågasättes
dock ej.
Af samtida uttalanden i förevarande ämne ser man, hurusom
lagkommittéen visst icke stod ensam i sin uppfattning af klassifikationens
vikt. Den af Rutberg vid 1828 års riksdag väckta motionen om
fängelsesystemet kräfver lagens föreskrift om »sådan inrättning af
fängelserummen och verkstäderna, att fångarne efter grader af brottslighet och
skiljaktighet i lynnen» kunde fördelas och »de särskilda afdelningarna från
gemenskap med hvarandra afhållas»; i andra bandet af Schmidt#
juridiska arkiv 1831—32 finner man en uppsats »om de svenska
fängelserna», däruti författaren, med erkännande af hvad som gjorts för
arbets-och korrektionsinrättningarna, påminner om huru litet man uträttat
för straff- och provinsfängelserna, inom hvilka »endast de bättre borde
få vistas tillhopa», under det däremot grofva förbrytare borde inneslutas
i celler »för att under mörkrets, enslighetens och förnyade moraliska
samt religiösa väckelsers sammanverkan återföras ifrån brottets bana»;
förbrytarne borde, heter det längre fram, »på ett tjänligt sätt
klassificeras» och vid ådagalagd förbättring uppflyttas till högre klass. Samma
tanke möter man snart sagdt öfverallt. Men desto djupare torde ock
verkningarna hafva varit af den utaf d:r Julius, den tyske
fångvårds-mannen, 1831 offentliggjorda, i samma Schmidts arkiv i öfversättning
återgifna uppsats »om klassindelning af fångarne i straff- och
förbättring shusen». Af denna indelnings prisade fördelar, förklarar
uppsatsens författare, ville äfven han för sitt fängelse gärna vara i
besittning; men han inser icke, huru de skola ernås, emedan därtill fordras
mer än mänskliga gåfvor och krafter. »Efter vår tjänsteerfarenhet»,
säger han, »måste vi förklara hvarje i detalj ingående klassificering af
fångarne uti en straffanstalt för en chimär; och vore än dess utförande
i praxis så möjligt som det i teorien är tänkbart, så skulle den dock
dels icke bibringa de lofvade fördelarna, dels icke allenast icke
befordra ändamålet af inrättningen såsom både straff- och
förbättrings-anstalt utan till och med försvåra och rent af hindra det.»
Meningen med klassindelningen mäste ju vara att bringa fångarne
i hvarje klass på sådant afstånd från de öfriga, att de goda ej försämras
genom de dåligas smittande exempel. Däraf måste dock följa, att inom
hvarje tukthus en hel mängd smärre dylika måste upprättas, och just
så många som det gifves grader af sedlighet bland fångarne; ty det
kunde ej vara nog att endast de bästa och de sämsta från hvarandra
afskildes. Dessutom måste anordnas en pröfningsklass, i hvilken
nykomlingar kunde insättas, till dess deras sedlighetsgrad utforskats. Men
därigenom skulle ju här bättre och sämre sammanföras. Den begångna
förbrytelsen kunde omöjligen läggas till grund för fördelningen af fån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
