Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagandet af denna föreskrift såsom ett hufvudsakligt villkor för befordran
af straffens ändamål. Ensligheten efter slutadt arbete nödgar fången
att öfver sin egen lefnad göra betraktelser, genom hvilka han ledes in
på förbättringens väg. Umgänget med andra brottslingar betager honom
anledning och tillfälle därtill. Det minskar obehaget af hans fångenskap
och verkar oftast positivt till moraliskt fördärf eller förhärdelse genom
samtal, som såra sedligheten eller eljest äro af lastbart innehåll, genom
planers uppgörande till nya brott eller till rymning.» Och då
straff-arbetshuset vore att anse »såsom en anstalt att upptukta brottslingar till
lydnad för lagar, aktning för andras rättigheter, arbetsamhet och
ordning i lefnadssätt, borde man ock med dem förfara efter enahanda
grunder, som för uppfostring i allmänhet äro gällande». Det vore
därför nödigt, att styrelsen öfver hvarje sådan inrättning indelade
brotts-lingarne i klasser med afseende å brottens beskaffenhet, straffgraden och
andra omständigheter och att den äfven ägde använda olika disciplin
för särskilda klasser, bestående uti skillnad i föda, i sängställe med
tillbehör, fristunder, arbetets beskaffenhet, rätt att mottaga besök o. s. v.
Särskild vård borde hafvas om unga brottslingars undervisning och
upptuktelse. Bestraffningen inom fängelset skulle bestå i »absolut enslighet
eller fånges hållande i enrum både dag och natt», med skärpning i detta
straff genom kost af blott vatten och bröd eller genom mörk cell.
»Man bör», heter det vidare, »föreställa sig möjligheten däraf, att
straffånges förbättring kan före den af domstolen ådömda strafftidens
slut tillvägabringas; och förhoppning, gifven åt fånge att genom
välförhållande bereda sig förkortning af strafftiden, skulle ofelbart ofta blifva
för honom en mäktig bevekelsegrund att sig förbättra.» Därför föreslås
ock, att styrelsen om sådan förbättring bör göra anmälan hos konungen,
»af hvars godtfinnande benådningsrättens utöfning beror». För undvikande
af för tidigt frigifvande på grund af låtsad förbättring föreslås dock, att
anmälan till benådning ej må göras förrän efter 15 år för första gradens
fångar (lifstids) och efter utgången af 3/4 af strafftiden för annan fånge
samt att anmälan ej må göras, därest dessa 3/å ej uppgå till ett år.
Fängelsestraffet kunde ådömas såsom enkelt eller ensligt eller vid
vatten och bröd. Böter skulle, vid bristande tillgång, förvandlas i enkelt
fängelse. Detta, som kunde åläggas ej under 12 och ej öfver 180 dagar,
var förenadt med rätt att erhålla eget rum, om tillgång därtill funnes;
ville och kunde sådan fängelsefånge bestå sig bättre underhåll och större
bekvämlighet, än i fängelset allmänligen bestodes, samt arbete att
sysselsätta sig med, vore det honom tillåtet, så vida ej ordning och säkerhet
inom fängelset däraf stördes. De, som ådömts de båda andra slagen af
fängelsestraff, ägde i dessa afseenden ej större rättigheter än
straffarbetsfånge. Anföra vi nu ock: att fångar af olika kön skulle vara från
hvarandra åtskilda; att straffinrättningen skulle vara så beskaffad, att
den för fångens hälsa ej vore menlig; att fånge skulle tilldelas »sund
och nödtorftig kost, så ock annan förnödenhet»; samt att, därest fånge
ej kunde säkert förvaras utan särskildt fängsel, sådant finge honom
påläggas, »dock ej för längre tid än säkerheten det fordrade» — så torde
vi hafva i all korthet redogjort för de för förslagets skaplynne i
hithörande afseende mest betecknande bestämmelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
