Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonlig och fullkomlig söndring kan afhjälpas.» Och först med en sådan
afsondring, med ett sådant steg »in i ensamheten», finner han
korrektionssystemet hafva uppnått det sitt tredje stadium, »hvarest härskar
det ostörda användandet af det enda yttre tvångsmedel, som tillika är
ett inre, till att vända förbrytarens uppmärksamhet tillbaka på, honom
själf».
Den gamle excellensen, grefve Löwenliielm fann under sådana
förhållanden tiden mera mogen för den reform, han tretton år tidigare, då
fångvårdens ledning åt honom anförtroddes, förgäfves sökt bringa till
stånd; och han satte å nyo handen till plogen för att plöja upp en
mark, den han tidigare funnit hårdnad af fördomar, för att därpå i de
upplöjda fårorna så ut sin säd. I den skrift »Om kommunalstyrelsen
och penitentiärsystemeU, hvilken han år 1839 utgaf, återfinna vi i allt
hufvudsakligt hans idéer från år 1826 men med de ändringar och
jämkningar, som af under tiden gjorda iakttagelser och erfarenheter föranledts.
Redan arbetets titel bär vittne därom: i den möter man ej längre
»korrektions»- systemets numera förslitna och missaktade namn.
Förbättringstanken innehar icke längre sin predominerande plats i straffrättsteorien ;
den har trädt till sidan med det system, den skapat, och i dettas ställe
träder nu penitentiär systemet, äfven det ett förbättringssystem, men dock
närmast en exponent för den åskådning inom straffrätten, hvilken för
den rättsstridiga vilja, som beiinnes innebära en fara för
samhällsordningen, främst kräfver tukt och rättelse, åvägabragta, genom en för
längre eller kortare tid såsom bestraffning ådömd frihetsförlust.
Förbättringen förklaras ej längre vara straffets ändamål, om den än genom
en human anordning af straffet kan blifva dess följd; fängelset
proklameras ej längre såsom företrädesvis uppfostrings- utan såsom straff
-anstalt, hvilken åsyftar att medelst frihetsförlust och isolering tvinga
förbrytaren att ångerfull böja sig för samhällsmakten och efter dess
lag-rätta sin vilja. Yi skola ej ingå i pröfning om eller i hvad mån den
ålderstigne filantropen med den ändrade boktiteln äfven ändrat sin forna
straffteori; af åtskilliga yttranden att döma, torde han måhända icke
hafva gjort det — men att han likväl, om än omedvetet, ej blott tagit
intryck af den ändrade tidsuppfattningen utan i betonandet af straffets
tuktande syfte vida öfverskridit dess nu utstakade gräns, torde vitsordas
däraf, att han i detta sitt nya arbete föreslår spöstraffet utbytt mot
»prygel inom arresten» och detta jämväl såsom forvandlingsstraff i stället
för böter. Men han föreslår ock såsom omedelbart straff för åtskilliga
gröfre brott spöstraff jämte lifstids-fämgelse; under det att han
ingenstädes återupprepar sin forna tro på korrektionsanstalternas ofelbart
förbättrande kraft!
Fortfarande utdömer han, med antydt undantag, alla vanärande
straff: spöslitning, skampålen, stockstraffet och allmänna kyrkplikten,
ogillar fästningsfängelset med dess dåliga logement, dess sysslolöshet, dess
brännvin sutskäpkande vaktmästare och fördärfliga inflytelser samt
vidhåller sin mening om nödvändigheten ej mindre af nya arbetskompanier
än äfven af cellfängelser, därtill han anser anstalterna å Långholmen
och Malmö likasom ock kvinnofängelserna i Stockholm, Norrköping och
Göteborg böra anordnas, jämte det ett nytt borde anläggas å Leckö eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
