Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanslern, grefve Trolie-Waehtmeister, som den 6 febr. nämnts till hans
efterträdare, hade vägrat emott.aga förtroendet; generaltulldirektören,
grefve Arvid Posse, som den 28 mars emottog det, afgick åter den 9
september, och fem personer, åt hvilka ämbetet därefter erbjudits, hade
samtliga afböjt anbudet. På denna punkt stod man ännu, då
utskotts-betänkandet inkom till behandling i stånden. Man ansåg, att
oppositionen genom talet om den lediga platsen och den bristande garantien
för fängelseanslagens rätta användande ville hänvisa konungen att till
justitiestatsminister kalla lagkommittéledamoten, expeditionssekreteraren
Richert, som på goda grunder bland dem stod i det högsta anseende.
Om så var afsikten, förlorade den snart hvarje fog, då nämligen Richert
själf nekande besvarade statsrådets begäran att få inför konungen föreslå
honom.1 Bondeståndet återremitterade emellertid betänkandet i plenum
den 15 december till ny utskottsbehandling. Fyra dagar senare
föredrogs det i prästeståndet, där Geijer först erhöll ordet. Han tillstyrkte
bifall till utskottsförslaget »i hela dess vidd» och tillade, att han i denna
fråga icke fäste minsta vikt vid den omständigheten, att man ännu ej
erhållit någon justitiestatsminister. »Jag beklagar», sade han, »detta
förhållande; men minst af alla kan jag betrakta denna fråga såsom en
konjunkturfråga; och fast någon fullständig plan för fängelseinrättningen
ännu icke är uppgjord, så är jag dock öfvertygad, att en sådan ej
kommer att saknas, då det är bekant, att ingen af de allmänna större
frågorna omfattas med starkare intresse än denna, samt saken icke är
endast af svensk, utan äfven af europeisk vikt samt principerna redan
gifna, så att blott applikationen däraf till vårt land återstår.» Flera af
ståndets ledamöter instämde med honom; Thomander yrkade återremiss,
men vid slutligen företagen votering bifölls betänkandet med 23 ja mot
14 nej, hvilka ville återremittera det. I borgarståndet föredrogs det
den 23 dec. om aftonen. Brukspatron Petré beklagade, att »ingen
stats-mannaklokhet, ingen omtänksam beräkning, ingen vanlig försiktighet
vägledt utskottens omdöme och att följaktligen deras förslag bure
stämpeln af en omogenhet, ett förhastande, en lättfärdighet, som under
innevarande riksmötet skulle förekomma alldeles oförklarlig, därest man
icke hade sig bekant, att de vackra och upphöjda åsikter, som
innefattades i en af trycket nyligen utkommen förtjänstfull skrift, hänförande
verkat på deras handlingssätt.» Han funne dock detta förhållande
vådligt; »gärna», yttrade han, »må det vara en och hvar förunnadt att under
närvarande tids vedermödor hämta vederkvickelse af den uppgående solens
milda strålar»; men denna svaghet kunde lätt urarta till en »lycksökande
anticipation på framtiden». Garantier saknades; främst kräfdes, att
justitiedepartementet erhölle en ordinarie chef, som, nitälskande för nya
lagverket, skänkte sin omsorg åt straffsättets ombildning, en chef, som
genom sina personliga egenskaper gåfve en borgen för ändamålsenligt
användande af det ifrågasatta ovanliga anslaget. Möjligen skulle en
sådan företrädesvis finna en förbättrad folkundervisning och beredande
af allmännare arbetsförtjänst påkalla statsanslag; därigenom skulle
lag-brytarnes antal minskas och behofvet af fängelser nedbringas. Han
1 Påhiæus, O. L, Skildringar ur det offentliga lifvet. Sthin 1880, s. 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
