Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funne ej mera böra för tillfället anslås, än hvad regeringen begärt.
Åtskilliga af de följande tal arne bemötte honom kraftigt.
Stockholms-representanten Schartau upplyste, det utskotten vid utarbetandet af
förslaget »från början till slut» haft biträde af fångvårdschefen,
generaldirektören Livijn. Beträffande den antydda skriften erkänner han, att
densamma till en väsentlig del föranledt förslaget; »men broschyrens
beskaffenhet», säger han, »torde rättfärdiga all den däråt ägnade
uppmärksamhet». Att taga justitiestatsministersämbetets ledighet till
förevändning för fängelsefrågans undanskjutande ansåg han ej skulle
öfver-ensstämrna med nationens önskningar. En skarp anmärkning riktade
han mot de i rådhushäktet i hufvudstaden och å Långholmen redan
inrättade celler; de förra liknade korthus, och de senare voro så
beskaffade, att fångarne med hvarandra kunde underhålla öppen
kommunikation. Borgmästaren i Norrköping Lagergren kritiserade
korrek-tionsanstalterna på Långholmen och i Malmö, där nära 2,000 personer
sutto inneslutna, ej för att undergå bestraffning för brott, utan såsom
försvarslösa; följderna af detta system vitsordades däraf, att större delen
af de grofva brott, som begingos, föröfvades just af frigifna
korrektionister. Grosshandlanden Carl Fredrik Wærn, s:r, upprörd öfver att
den kalla morgonen samma dag hafva sett »en usling med förtviflan i
blicken utledas för att offentligen piskas på det barbariska sätt, lagarna
alltfort till skam för vår civilisation föreskrefvo», talade för,
kommerserådet Olof Wijk emot förslaget; den senare önskade korrektionisternas
deporterande med de örlogsfartyg, som årligen måste vara på
öfnings-expeditioner. Sedan slutligen Petré åter haft ordet, därvid han riktat
nya spetsar mot dem, som offrade på framtidens altare, och förklarat
»allenastyrandet» utgöra egentliga hindret för justitiestatsministersämbetets
återbesättande, blef betänkandet till utskotten återförvisadt.
Först den 15 januari 1841, sedan statsrådet Törnebladh till sagda
ämbete blifvit utnämnd, förekom frågan å riddarhuset. Äfven där
påyrkades återremiss. Bland dem, som yrkade bifall, märktes särskild t
baron Hugo Hamilton, kammarherre hos kronprinsen och medlem af
utskotten; han erkände, det utskotten »hämtat sin ledning utur en af
en känd författare utgifven bok i ämnet, om hvilken bok hvar och en,
som läst densamma samt känner den, vet, att den är byggd på
noggranna beräkningar och kostnadsförslag, uppgjorda af fullkomligt
sakkunniga personer.» Åtskilliga landshöfdingar talade ock för bifall, bland
dem grefve Fredrik Salomon Posse från Malmö. Han betonade dock
olämpligheten af att skilja mellan häktena efter lokala grunder: härads-,
stads- och läns-, då de blott borde fördelas efter rubrikerna:
rannsak-nings-, arbets- och straff-fängelser. Enhvar, som kände till, huru
häradshäktena underhöllos och huru liten rättighet myndigheterna hade
att tillhålla vederbörande att göra dem ändamålsenliga, skulle säkert
finna önskligt, att sagda häkten öfvertoges af staten. Såsom bevis på
länshäktenas tillstånd, omnämnde han det i Malmö, hvarest funnos 6 rum
med utrymme för högst 96 fångar, men där dock inemot 130 måst
inrymmas och dessutom transportfångar hysas under nätterna. Där
bildades en akademi för brott. Vid korrektionsanstalten i samma stad
funnos ej och kunde ej tillvägabringas verkstäder, där alla fångarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
