Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till 200; att länsfängelset i Gäfle 1885 tillökats med 27 ljusa celler
(51,000 kr.); att ett transporthäkte med 16 celler 1885 uppförts i
Bollnäs (20,000 kr.) och ett redan 1884 beslutadt kronohäkte med 12
celler 1887 i Pajala (20,000 kr.); samt att länsfängelset i Luleå genom
tillbyggnad 1892 utvidgats sa, att det numera består af 36 ljusa celler
och 1 mörk (64,000 kr.). Sammanlagda kostnaden för dessa utvidgade
och nya häkten har således uppgått till 419,518 kronor.
Hela cellantalet i dessa läns- och kronocellfängelser utgör sålunda
nu 2,604 ljusa och 98 mörka; hela byggnadskostnaden, oberäknadt
bidrag från städer och härad: 4,842,425 kronor.
Såsom ofvan anfördes, hade 1841 års lagberedning erhållit
uppdrag att föreslå de ändringar i fängelsesystemet, som med det nya
lagverket borde införas. Redan 1842 afgafs detta förslag. I)et anslöt sig
fullkomligt till cellsystemet och föreslog, att detta borde följas vid
anläggning af nya straffängelser samt användas vid frihetsstraff, ådömda
för viss tid. Tre arter af frihetsstraff föreslogos: lifstidsfängelse,
tukthus- och fängelsestraff, af livilka det förstnämnda tills vidare borde
undergås i fästningsfängelserna, det andra i straffanstalter, som
anordnats i öfverensstämmelse med cellsystemets kraf, och det tredje i efter
samma system uppförda länsfängelser. 1 beredningens båda förslag till
straffbalk vidhölls uppfattningen af detta filadelfiska systems företräde
framför det auburnska; men för att göra strafflagen oberoende af möjliga
förbättringar i fängelsesystemet samlade beredningen dithörande
bestämmelser i ett särskildt förslag till lag om verkställighet af
fängelsestraff. Här förutsättes icke cellstraff för längre tid än till och med
två år; för å längre tid dömda skulle det auburnska systemet med
arbete under tystnad i gemensamma rum men skilda sofrum anlitas.
Detta blef af ständerna gilladt vid riksdagen 1844—45, då det s. k.
principbetänkandet godkändes. Men vid riksdagen 1847—48 gjorde
sig andra meningar gällande, därom dock de skilda stånden ej kunde
ena sig, hvarför frågan om antagande af ny straff- och ny fängelselag
tills vidare förföll.
Genom en följd af partiella lagar förbereddes sedermera öfvergången
till de moderna grunder, å hvilka strafflagen af den 16 februari 1864
är byggd. Spö- och risstraffen afskaffades, dödsstraffets skärpning genom
högra handens afhuggning och kroppens styckning samt uppsättning å
stegel eller förbränning, likasom ock kyrkopliktspåföljden och andra
skamstraff upphäfdes; fängelsestraffets användning utvidgades i motsvarande
mån. Redan genom k. brefvet den 13 nov. 1849 bemyndigades
fångvårdsstyrelsen låta verkställa till fängelse i cell af K. Maj:t förvandladt
straff i något af de nya cellfängelserna; genom k. förordningen den 4
maj 1855 blef stadgadt, att straffarbete, som för tjufnadsbrott ådömdes
och ej öfversteg sex månader, skulle verkställas i läns- eller
kronohäkte; och sedan cellfängelsebyggandet än vidare fortskridit, så att
större delen af rikets län voro med sådana fängelser försedda, utfärdades
den 21 dec. 1857 k. förordningen angående straffarbetes och
fängelsestraffs verkställande i enrum, hvarigenom bestämdes ej mindre, att den,
som på två år eller kortare tid ådömts straffarbete, skulle under
strafftiden hållas i cell, än äfven att så jämväl skulle förfaras med den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
