Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dömts till fästning, tukthus eller fängelse med eller utan
arbetstvång. Ett »så vidt ske kan» gjorde dock föreskriften beroende af
bvad möjligbeten gaf vid banden, både i fråga om verkliga
enrurns-fängelser och med hänsyn till fästningar och tukthus.
* *
%
I det k. bref af den 8 aug. 1842, hvarigenom kronoarbetskårens
upprättande anbefalldes, meddelades ock bestämmelser rörande
fästnings-fångarnes fördelning. Så snart lämpligen ske kunde, borde alla
lifstids-fångar förflyttas från Malmö fästning och fördelas emellan Karlskrona,
Karlstens, Landskrona och Ny Älfsborgs fästningar samt, om utrymmet
vid dessa bruste, jämväl till Kristianstads fästning. Alla genom ålder
eller sjukligbet mindre arbetsföra lifstidsfångar skulle flyttas till Ny
Älfsborg, »där föga tillfälle till arbete funnes». I)e på viss tid dömda,
i Karlskrona, Landskrona, å Karlsten och Ny Älfsborg befintliga
fästningsfångar, för hvilka mer än ett års arbete återstode, skulle däremot
flyttas till Malmö. Fångarne å Vaxholm skulle därifrån flyttas först då
de bestämda arbetskompaniernas emottagande fordrade det. Och
slutligen ifrågasattes beträffande korrektionsanstalten å Långholmen,
huruvida den borde användas till straffanstalt för på viss tid från norra
delen af riket till allmänt arbete dömda personer eller till kasern för
fältarbetskompanier eller upplåtas till Stockholms stad såsom dess
enskilda fattig- eller arbetshus.
Man synes hafva väntat en icke obetydlig minskning af rikets
fångnumerär, synbarligen på grund af den beslutade kronoar bet skåren.
Men, egendomligt nog, är det icke på indragning af fästningsfängelserna,
man tänker, utan på indragning af en arbets- och korrektionsanstalt.
Och dock voro fängelserna af detta senare slag vida närmare
utgångspunkterna för en verklig fångvård än fästningarnas stockbus eller
kasse-matter samt därför ock vida möjligare för en utveckling i sagda
riktning än de senare. Trots alla brister, alla fel i utförandet, voro dock
korrektionsanstalterna byggda på en delvis riktig grund, som, sedan
den blifvit föremål för en mera omfattande behandling, måste kunna
nog utvidgas och befästas för att mäkta uppbära äfven en ny tids
fängelsesystem.
Utvecklingens gång visade detta äfven bos oss.
Korrektionsanstalterna från 1820-talet utgöra i ny form ännu i dag viktiga länkar i
kedjan af vårt fångvårdssystem, under det att fästningsfängelserna, det
ena efter det andra, därifrån afsöndrats.
Bobus fästning hade redan under 1700-talet upphört att utgöra
en del af landets försvarsverk. Ar 1789 hade Kongälfs borgerskap
erhållit tillstånd att för sina byggnadsföretag använda fästningsmurarnas
sten. Ännu tio år därförut hade dock fångar därstädes förvarats, ehuru
redan länge Karlsten, såsom Marsti andsfästningen benämndes, och Ny
Älfsborg varit de bufvudsakliga fästningsfängelserna i denna del af riket.
Såsom sådant bibehöll Karlsten sin plats, till dess K. Maj:t genom bref
af den 7 mars 1854 bestämde, att därvarande fångpersonal, då bestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
