Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsfängelser, styrelsen föreslog: att då arbetet i dessa fängelser endast
undantagsvis kunde lämna någon ekonomisk vinst men i allmänhet leda
till icke obetydliga utgifter, om det ordnades såsom »egentlig hufvudsak»,
det måtte under behörig kontroll om betros fängelsedirektören att anordna
detsamma, helst för enskildas räkning och mot det att af behållna
inkomsten viss andel skulle tillfalla honom och vaktbetjäningen, hvars
biträde han skulle äga att använda, viss andel fången såsom belöning och
för kostförbättring samt öfverskottet öfverföras till en särskild
besparings-kassa för att vid fånges frigifvande användas till hans fördel. Den 26
aug. 1856 gaf K. Maj:t sitt bifall till hvad styrelsen sålunda föreslagit,
dock med den ändring till förmån för statsintresset, att, därest arbeten
för fångvården eller fängelsets eget behof funnes att tillgå af den
be-skaifenhet, att de kunde åt fångarne lämpligen uppdragas, dessa då
företrädesvis borde användas till sådana arbetens verkställande.
Från ekonomisk synpunkt betraktad var härmed arbetsdriften i
ifrågavarande fängelser öfverlämnad åt därvarande direktörer, vaktbetjänte
och fångar, hvilka tillsammans bildade ett slags bolag med viss andel i
uppkommande vinst, däraf direktör och fånge skulle erhålla hvar sin
tredjedel, vaktbetjäning och besparingskassa hvar sin sjettedel. Statens
intresse kunde sägas tillvarataget hufvudsakligen genom ofvan anförda
af K. Maj:t tillagda bestämmelse; och ett filantropiskt ändamål af hög
betydelse tjänades ganska välbetänkt genom anordnandet af
besparings-kassan. Men fängelsearbetets uppfostrande syfte kunde svårligen antagas
tillgodosedt med en anordning, hvilken på oftast medellösa
fängelseföreståndares skuldror lade en börda, som ansetts »blott undantagsvis lämna
vinst» och i allmänhet leda »till icke obetydlig utgift». Och från rent
disciplinär synpunkt måste man med mycken tveksamhet betrakta en
ordning, som i en på gemensam vinst beräknad association sammanförde
öfverordnad med underlydande, fängelsebevakning med fångpersonal.
Ehuru genom denna anordning, som ytterligare befästes 1860,
kronan icke hade någon inkomst af arbetena vid ifrågavarande fängelser,
anmärkte dock styrelsen med tillfredsställelse sist sagda år, att de
strafffångar, som där förvarats, i allmänhet icke varit i saknad af nyttig
sysselsättning; till bevis därpå åberopas, att besparingskassorna i de 20
län, där cellfängelser då funnos, för året uppgått till ett sammanlagdt
belopp af 2,785 rdr. Dessa kassors fortfarande ökning kom slutligen
styrelsen att tvifla på riktigheten af de åsikter, som den år 1856 uttalat;
för att begränsa fängelseföreståndarens och vaktbetjäningens vinst måste
den utverka sig K. Maj:ts den 14 nov. 1873 gifna bemyndigande att
inskränka dessas andelar till tredje- och sjettedelen af en årsvinst intill
2,000 kronor, samt till en sjette- och tolftedel af öf ver skjutande
beloppet, hvarjämte fängelse- och rannsakningsfångar tillerkändes 2/3 och
fängelseföreståndaren V3 af å deras arbete belöpande inkomst.
Bespa-ringskassornas behållning hade vid sistberörda års slut uppgått till
83,053 kronor; arbetsinkomsten vid cellfängelserna samma år besteg
sig till 72,430 kronor. Man frågar möjligen med någon förvåning efter
förklaringsgrunden till detta så föga väntade utfall af den vedertagna
ordningen.
Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
