- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
43

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Literära sträfvanden vid början af 80-talet. — «För Morgonbris». — Utkast och projekt från denna tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mången halfstel blomma svärmar
vid dess rand bland vissna säfven,
drömmande om vår, som dröjer,
fast den ren sin ankomst röjer.

Kalla värkligheten ryggar
drifvan lik, ifrån dess flöde,
men omkring den, mörk och öde,
furuskogen öfverskyggar
silfverlopp, som knapt får löga
någon ljusglimt frän det höga.

Tyst och klar kristallisk åder
genom frusen drifva bryter,
högt ej med sitt värk hon skryter,
men i stilla undran stå där
tall och en — och solen skickar
sparsamt vemodsfulla blickar.

Frän juni 1881 finnes en dikt, där för första gången
en erotisk känsla bryter sig fram till uttryck. Ämnet är så
ovanligt för den unge skalden, att han tror sig böra rusta
ut en hel poetisk apparat för att fa sina känslors första
stora segermålning inpassad i en värdig ram. Det är
glödande solnedgång och näktergalsdriller, oeh det blir natt
och morgonrodnad innan »sällhetsruset» tar slut. En ordrik
men klangfull, ofta i dubbelrim framskridande vers passar
rätt väl till den fargvarma naturmålningen, men skymmer
något bort det omedelbara i stämningen; några enkla
tonfall, särskildt det i slutet, ge dock sitt insegel på dess
uppriktighet. Såsom Tavaststjernas första egentliga kärleksdikt
förtjänar detta stycke anföras.

Midsommarnatts tankar.

Och junisolen sänker sig bak lätta sommarskyar,

dess sista stråle ger sin glans åt skog och fält och byar,

i vikens spegellugna famn slår löjan sina ringar

och svalan söker upp sitt bo att hvila trötta vingar;

det är en kväll, en junikväll, som hvilar öfver norden,

kom, dröm den bort på bärgets häll, din älsklingsplats ren vorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wskat/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free