Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Literära sträfvanden vid början af 80-talet. — «För Morgonbris». — Utkast och projekt från denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sli ned dig där bland ljung och en, jag sitter vid din sida,
emellan aspens lätta blad hörs sakta nattvind glida,
och uti sundet österut den bryter hafvets spegel
blott för en stund och dör sen ut i fiskarjaktens segel,
men fjärran öfver skär och ö, i färgvarm sommarfägring,
syns Finska vikens vida sjö och Estlands dunkla hägring.
En stund förgår, ett ord ej byts, som kunde lugnet bryta,
men stilla kvällens dagrar ren i mattare sig byta,
ett ensamt moln, ännu förgyldt, bär vittne än om kvällen,
när sommarnattens skuggor tyst utbredas öfver hällen;
då stiger ur din fulla barm en suck, som mycket gömmer,
ditt öga höjs, din blick blir varm, där den på hafvet drömmer.
Och när från taflan underskön på mig ditt öga sänkes,
bär det en dunkel, sällsam glöd, som målas ej, men tänkes,
där speglas härlig, kvinligt ren, det skönas stora seger,
där speglas djup den lycka, som ett ädelt sinne äger,
och på din kind ett fuktigt spår om varma känslor skvallrar
så tydligt, som den stora tår i ögonfransen dallrar.
Men nere där, från strandens snår, går jublande mot höjden
en drill, som näktergalen slår för kärleken och fröjden,
och tåren från ditt ögas frans föll brännande på handen
jag sträckt dig mot, när du steg upp och närmade dig randen.
Ännu en blick, så varm som nyss, ännu ett steg i sanden
och så en första — rusig kyss — på dina läppar brann den.
Du talte ljufva, sälla ord om kärlek, vårvarm lycka,
du nämde mig såsom din vän och gaf din hand att trycka,
i sällhetsrus vår natt flög bort, först morgonsolen bräckte
förtrollningen oss bägge band, när hon naturen väckte,
och med en suck af saknad vi frän kala hällen stego,
där juninatt och svärmeri oss två för evigt vego.
Så var det slut, jag mången gång mig drömt på junikvällen,
den vi vid näktergalens sång bortsvärmade på hällen,
men fjärran än, lik Estlands kust i färgvarm sommardimma,
min lyckas fagra hägring tycks tredubbelt fager simma.
Kanske jag än i stormig höst bland fallna löfven drömmer
en junikväll, så full af tröst, att jag oktober glömmer.
Sedan följa dikter, hvilka äro publicerade i «För
Morgonbris». Från juli är »Väderil», från de sista augustida-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
