Note: This work was first published in 1988, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förord till faksimilupplagan
Den 12 februari 1912 abdikerade Kinas siste kejsare, den endast
fyraårige manchuprinsen och tronföljaren Siian-t’ung. Det
mångtu-senåriga kejsarrikets uråldriga statsform hade upphört, republik
infördes och samma månad utsågs Yiian-Shi-k’ai till Kinas förste
president.
Alltsedan japansk-kinesiska kriget på 1890-talet med sina för
Kinas otidsenliga statsskick och omoderna förhållanden skakande
konsekvenser samt efter boxarupproret 1900 och efter den
ärkereaktionära änkekejsarinnan Ts’i-Hi’s död 1908, rådde i det
gamla kejsardömet fullständigt kaos. Inhemska maktgrupper,
förträdda av olika ”generaler”, bekämpade varandra, rättsväsendet
var satt ur spel och hela det väldiga landet med sina 400 millioner
kunde närmast liknas vid en våldsamt överhettad och kokande
gryta. Hela samhället var satt i gungning och inga normer gällde.
Politiskt och ekonomiskt rådde närmast anarki, där djungelns lag
-äta eller ätas - härskade. Därtill kom, att de utländska makterna
-Ryssland, Tyskland, Frankrike, England, USA och Japan - alla
kämpade om inflytande på den kinesiska statskroppen i
militärt-strategiskt, ekonomiskt och allmänpolitiskt avseende.
I denna helt förvirrade situation framstår den stegrade handeln
med Kinas gamla kulturgods - antikhandeln - som en visserligen
detaljartad, men intressant företeelse. För landets invånare gällde
det nu främst att överleva och att skaffa kontanter, för de utländska
staterna att också inom detta begränsade intresseområde dra fördel
av de rika möjligheter till förvärv av konst och antikviteter, som
plötsligt erbjöds. Följden blev ett tämligen hänsynslöst utnyttjande
av tidsläget. Därmed är inte sagt att de kineser, som bedrev
yrkesmässig antikhandel, inte förstod att värdera - och högt värdera
-sina skatter. Som alltid i Orienten var ett våldsamt prutande
obligatoriskt, men även lurendrejeri, häleri och t.o.m. rofferi kunde
höra till affärsmetoderna och dagordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
