Note: This work was first published in 1988, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halsen afskuren för en vacker porslinspottas skull vore visserligen ett vackert
prof på ideella inträssen, men jag tror att jag vill spara mitt unga lif ännu
något lite. God jul, godt nytt år!
Vännen
Thorild Wulff
(I brevet inneliggande diverse kinesiska kvittenser, varav två med påskrift:
Detta är bankbesked vid växling af silfver. Wulff. — Detta är troligen ett
kvitto på 100 $, men jag vet inte med visshet. Hej! Thorild Wulff.)
Thorild Wulff till Axel Nilsson.
Kai Feng, Honan, 5/12 1912.
Broder!
Är nu nästan kry — utan operation. Håller på med packning och blir
klar lämna staden om några dagar. Var god gif ögonblickligen besked om ni
önska den stentafla, som jag för 2 mån. sedan sände afklappning utaf. Jag
kan ju ej i oändlighet hålla köpet öppet och lämnar för öfrigt frampå nyåret
Peking på lång tid. Hej!
Hasteligen, vännen
Thorild Wulff
Thorild Wulff till Hjalmar Wijk.
Kai Feng 14/12 1912.
Broder!
Som jag redan skrifvit fick jag för sjukdom kasta ankar här i nära fem
veckor, men lyckades ändock efter omständigheterna begagna tiden rätt väl
för våra syften. Kai Feng har varit Kinas gamla hufvudstad och Han- och
Sung- dynastierna (resp. 200 f. Kr. —200 e. Kr. och 900 e. Kr.—1200 e. Kr.)
hade här sitt maktcentrum, hvadan jag lyckats få rätt på många bra saker.
Från sjukdomen — en envis och smärtsam infektion i ljumskens lymfkörtlar
— är jag nu fullt återställd och kan röra mig obehindrat. Har ännu ett öppet
sår, som minne af bölden, men äfven det håller på att läka sig, så all right.
Från missionsstationen flyttade jag för 12 dagar sedan och har alltsedan
varit strängt i sele för att packa klenoderna. Inköp af virke i brädgårdarne,
spik, järnband från gamla tomlådor, hopsnickring af starka lådor, inköp af
hö och halm, packning, katalogisering — allt tager en rundlig tid. Då därtill
kommer, att jag icke ens i småsaker kan lita på kinesernas omdöme, måste
jag själf vara med om hvarje detalj, välja bräder och spikstorlek, granska
hvarje ögonblick att allt blir solidt och ej fuskverk. Jag har nu i snart två
veckor gråtit blodstårar af förtviflan öfver de underbart meningslöst
konstruerade kineshjärnornas prestationer. Tänk dig bara: i Kina med en mer än
3000-årig kultur, känna snickarne ännu ej till ett så enkelt redskap som
liof-tång! Summa: i afton har jag 7 stora, präktiga lårar järnbandade och klara,
svällande af gamla bronser, stenbeläten, posteliner, taflor och allsköns moj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
