Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skref till henne (1788) det bekanta skaldebrefvet[1], som
slöts med dessa rader:
Men ni, som här i björnars land
I hoppet mig så rikt hegåfvar
Med myrth och lager, hand om hand:
Hvem ger mig då den myrth, ni lofvar,
Om den ej räcks af eder hand?
Men räcks den först på Lethens strand,
Då fägnar den för sent mitt sinne.
Må alla lagrar fritt stå inne,
Men, vackra Sångmö — men jag svär:
All myrthen måste skänkas här.
Den ena för poetens minne,
Den andra för hans hjerta är,
Jag lagern efter tiden vinne,
Jag myrthen lefvande begär.
Men vis är den, som endast traktar
Till nöjet af det tysta vett,
Som blott vill se, ej blifva sedt,
Och med Horatius föraktar
Det lof, som kännarn icke gett;
Som nöjd att Rosenstein behaga,
Att Oxenstjernas bifall nå,
Och att af Phoebus Kellgren få
Ett ord till tröst och ett till aga,
Åt slutna lådors vård förtror
Ett namn, af ingen tok förtrutit,
Tills döden öppnar hvad han slutit
Och på hans mull den lager gror,
Han kunnat bryta, men ej brutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
