Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karakteristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. Ömsom trånande efter den älskades omfamning,
ömsom lågande invid hans bröst, ömsom prisande
kärlekens njutna fröjder med en naiv vällustighet, som
öfverallt är menlöslietens, öfverallt naturens, hyllar
hon, i enkla, men melodiska verser, från början till
slutet en och samma gudamagt. Hennes språk är
tillika ett renare svenskt, än de tvenne förutnämnde
skaldinnornas, och det osökta behag, som så väl
anstår qvinnan, sväfvar öfver uttrycket med lätta vingar.”
”I hennes Erotiska sånger — säger Atterbom i
Phosphoros 1811 — är det herrligaste stycket och det,
som ger åskådligaste exemplet på skaldinnans manér,
Korgen. Närmast detta i värde och i samma anda är
Fjäriln. Bland äldre bekanta ur romanen Munken
igenkänna vi med verklig fägnad den charmanta
Spåqvinnan. En dylik visa, så ytterst högtidlig och
magisk, är mera värd än alla de Lärodikter, som
hoprimmats på Svenska sedan Dalins tid. Vi få här
nämna den innerliga Elegien till Thelmar, Romancen
Zelida, Till Hoppet och framfor alla elegien Vid min
sons död, ett mästerstycke af moderskänsla, elegiskt
yppig inbillning och harmonisk expression.”
”Om vi hänryckas af den mägtigt upplyftande
poetiska naturstyrka, som lik ljungelden söndersliter det
svarta molnförhänget för ett obekant firmament, och
tänder en förtärande låga i den skumma, qvalmiga
lefnadsdagen; om vi dyrka sommarsolen och dess
varaktigare majestät, som målar oss förtrollande
landskapsstycken, så långt vår synkrets hinner: hvarföre
skulle vi ej älska det mattare skenet af nattens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
