Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då trädde han i salen, dystra minne,
Harm lågade ur Yngves bittra ord,
Och hämden uppsteg vildt i kungens sinne
Och hotade med dubbelt brödramord.
Och då jag hjelten välkomsthornet räckte,
En flod af tårar ned i mjödet flöt,
Och solens hästar [1] sig med dimmor täckte,
Och Nordan vredgad genom bergen röt.
De ilade ur salen stålbetäckta,
Och hundra kämpar följde deras spår;
O! milda Frej [2] skall mor och broder fägta,
Skall makan gjuta älskarinnans tår?
Ack! svaren Bera, hören dalens tärnor!
Hvar äro de, min make och min vän?
O! Lysen mig i nattens bleka stjernor,
Att jag må finna hjeltarne igen.
Men allt är tyst ocb ödsligt öfver heden; – – –
Blott Vidars [3] tjocka mantel höljer den. – – –
Ack! denna klippa tycktes mig ett Eden,
När jag från jagten följde med min vän.
_______________
6) Solen hästar Åtsvidar och Arvahr, körde af Mundifors
sköna dotter. 7) Frej, fridens Gud. 8) Vidar, tystnadens
Gud, insveper sig i sin mantel eller kappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
