Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och om mitt enkla fjäll väcks ingen blodig strid.
Den bäck som svalkar mig, de rötter som mig nära,
Den torfva och den sten, hvarpå jag hvilar mig:
Till dem ej flärdens barn den minsta afund bära,
De tro ej sällheten i skuggan döljer sig.
Jag fann den säkert här, om glömsk af fordna öden
Och evigt känslolös, från minnets tafla skild,
Jag kunde plåna ur mitt hjerta denna bild,
Som t rottsar tidens magt och segrar öfver döden.
Men nej, — blif evigt qvar i detta hjerta inne,
Du ljufva, sköna bild — min dyrkade Charlotte!
O! dödt är hvarje lif, förkolnadt hvårje sinne,
Som icke skönheten, ej kärleken förstått.
Och fastän ödets hand igenom grymma lagar
I lifvets första vår, igenom andra band
Har fjättrat våra hopp, har åtskildt våra dagar,
Då Himlen våra bröst har skapat för hvarann,
Så vill jag ensam här dess hårda dom förbida;
Ditt minne mjukna skall den stela klippans häll,
Ge vällust åt min själ, när jag för dig far lida.
Och sprida ljus och prakt i detta glömda tjäll.
Ja här jag fira skall, vid morgonrodnans randning,
Den dag, den glada dag, som prydes af Charlotte,
Skall säga åt mig sjelf att hon, den skönsta blandning
Af godhet och behag, mitt offer ej försmått.
Så måtte hennes lif som floden stilla flyta
Igenom blomster böjd, af inga stormar störd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
