Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ån mer, den spegel, som du bär,
Tror du att den förtroende dig gifver?
Ack nej, se svagheten ej vågar skåda der;
Af egenkärleken dess glas förkrossadt blifver.
I bilders klädnad höljd, jag leder varningen,
Du visar törnet straxt, jag det bland rosor döljer 5
Och säg, min kyska Fru, hur anser folket den,
Som, utan all försyn, ej någon slöja höljer,
Vet, menskan är förskämd och du dig kläda bör,
Dermed af dyrkare du far en vidgad skara;
Ej gyldne åldrens sed far mer på jorden vara,
En större toilette sjelf Aphrodite gör,
Och kätleken som barn kan endast naken vara.
Stam äfven ned din ton, tag ett förtroligt skick
Med denna verldens barn och le med hennes dårar.
Och vet af ödets hand, att jag den lotten fick,
Att hela skämtande hvad som din fackla sårar,
Men slutom ett förbund i dag, och svärom nu,
Att aldrig skiljas åt «— du skall få presidera;
Men tillåt äfven mig, att bli din kammarfru,
Låt Diktens lätta hand fa Sanningen drapera.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
