Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D1Aubreaux.
Ack! om ni täcktes mig uti ert kloster skänka
En hvilobädd i natt, att jag mig finge sänka
I några timmars ro, och, glömsk af fordna qval,
En liten minskning se i mina sorgers tal.
I slafverietfc jern jag länge varit sluten;
Af vänner, fosterland, af böljan sist förskjuten;,
Ty, då på hafvets våg mitt skepp nyss gick i qvaf,
Jag likväl icke sjelf fann i dess famn en graf,
Som jag så länge sökt omkring den vida jorden.
Nej himlen sjelf är döf för mina spökar vorden.
Munken*
En syndig klagan spar^ han pröfvar sina barn,
Blott för att rena dem, att ifrån verldens garn
På hvarjehanda sätt så småningom dem föra
Och sist, när lifvet flyr, dem dubbelt sälla göra.
Men messan snart är slut, jag A ve sjungas hör,
Med nöje jag er straxt in till min Abbot för.
Han visst skall trösta er, ert sjuka hjerta hela,
Och som en ömsinnt vän bekymren med er dela.
D*AubreuXm
Ack! ren jag lugnad är af edra tnilda ord . .
Men säg, för hvilkens själ blef denna messa gjord?
Kanske ock äfvfen han, en fosterson af nöden,
Först uti döden fann ett mål för olycksöden*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
