Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och öfver templet Hymens fackla blänker
Och strålen mot dess klara låga ler.
Förlägen blickar Amor på den samma,
Han fruktar brodren, denne alvarsamma.
Dock nej — han glad till honom träder
Och räcker honom broderligt sin hand.
Bland hulda vänner, vördnadsvärda fäder,
Besvärjer han två ömma hjertans band;
Han för dem lifvets skönsta gåta tyder
Och altaret med friska kransar pryder.
Han svär vid det, hos Hymen evigt dröja,
I alla skiften skydda detta par;
Han skall för det hvar glädjens njutning höja,
Han hvarje tagg från lifvets rosor tar.
Hans hvita vingar alltid skola skydda
För ödets nycker deras lugna hydda.
Så gå’n med trygghet, unga ömma makar!
Emot er framtids ännu dunkla rymd;
Ty himmelen de godas väg bevakar,
Om den ibland af något moln är skymd,
Han jemnar mödan, mildrar, kröner loppet.
Vid resans slut stå kärleken och hoppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
