Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fosterland av män, som varit dess stiftares
lärjungar, Reformationen grep sinnena så starkt, att den
satte sin prägel på svensk litteratur för hundrade år.
Orsaken är lätt att finna: den kyrkliga
reformatio-nen var i Sverige sammanbunden med en våldsam
kamp för nationellt oberoende. Det var ej endast
en teoretisk fråga om dogmer och trosmeningar, det
gällde frågan huruvida Sverige skulle vara ett
självständigt land eller ett lydiand under Danmark
eller Polen. För hundra år därefter var också
Sveriges litteratur uteslutande religiös och
historiskt-polemisk. Den lyrik, som fanns under
femtonhundratalet, var översatt eller åtminstone efterbildad
från tyskan, och dess författare äro ej ens kända till
namnet. Den var ock för dem en bisak; de voro i
de flesta fallen hovmän, statsmän eller krigare, som
Pa lediga stunder, då känslan överflödade, togo till
värsmakeri, för att ge uttryck åt sina stämningar.
Vår första egentliga skald var den omnämde Lars
’WivaUius, äventyraren, vars största dikt, som
Schiick riktigt anmärker, var hans liv. År 1632
skrev han sin berömda dikt:
“Aeh libertas, tu ädla ting,
Säll är den tig kan njuta.
Fast tu vore fattig och ring,
Ingen må dig förskjuta.
Rättre äst tu med tom buk
I ödemarken funden,
Än en klädning af gyllenduk
Med stor omsorg bebunden.”
Till omfånget rikhaltigare var periodens andliga
diktning. Här finna vi som psalmdiktare både
ko-aung Gustav Adolf och hans halvbroder Carl Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
